Jag ville inte veta något om finalen i Malmö innan så under en vecka undvek jag svt.se och dagarna inpå fick jag vara noga att inte läsa folks facebook-uppdateringar samt artiklar på unt.se. Lite drygt att de så gärna vill avslöja allt innan vad är då vitsen med programmet?

 

Mina spontanta favoriter var i alla fall bidragen från Norge, Danmark och Azerbajdzjan så det  var ju kul att de var bland de fyra bästa. Danmark vann och redan dagen efter spelades en parodi in i Uppsala. // Max Colliander

The message är en tre timmar lång mastodontfilm från 1977 som handlar om islams profet Mohammed. Filmen kan ses som en berättelse om Islams uppkomst på 500-600talet och den fångade mig ganska bra då det inte märktes hur lång filmen var.

 

En del ytliga saker med religionen som jag känt till förut lärde jag mig mer ingående nu men jag har ändå svårt att förhålla mig till filmen eftersom min syn på religioner kort och gott är att de inte behövs på något som helst sätt.

 

Men vill man veta mer om religionen Islam och se en spännande film är det här ett intressant val. Jag ger filmen 4 av 5 i betyg. // Max Colliander

Hittade en kul video inspelad här i Uppsala, en parodi på Danmarks vinnande bidrag i Eurovision song contest. // Max Colliander

 

Apollo 18 är en film som kom ut år 2011, och det var en slump att jag upptäckte den. Den är inspelad i dokumentärsform och utlovar på fodralet att om man gillar Paranormal activity-filmerna kommer man gilla den här. Visst är den uppbyggd på samma sätt men detta lär vara en lågbudgetfilm om än skrämmande och helt okej.

 

"There´s a reason we´ve never gone back to the moon" är filmens tagline och den gillar jag skarpt. Stör mig dock mycket på att det på fodralet endast klassas som sci-fi + thriller men likt IMDB klassar jag denna som skräck och det är inte i någon liten dos heller. 

 

Handlingen då, några amerikanska astronauter åker ut på ett topphemligt uppdrag till månen, ingen får veta att de åker dit och försvardepartementet, inte NASA leder aktionen. Väl på månen börjar mystiska saker hända och skräcken byggs upp på ett klassiskt vis men min favoritscen avslöjar jag inte här. Jag tycker ändå filmen var bra trots att flera scener gjordes så fula. För att vara en så okänd skräckfilm gillade jag den och den får en stabil 3 av 5 i betyg. Gillar du skräckfilm, så se den här. // Max Colliander

Det finns åtskilliga filmer om Fantomen på operan och här är en version från år 1943. Filmens handling känns överflödig men jag gillar att man får se lite vem fantomen var innan han blev operans fantom. Den kända musiken av Andrew Lloyd Webber är inte med i filmen av den enkla anledning att han föddes först fem år senare. Det är en spännande film som säkert var i toppklass när den kom ut, 5 av 5 i betyg. // Max Colliander

Med ett gäng härliga skådespelare (främst Richard Ayoade) tar filmen sin början med ett mystiskt mord i en lugn och trygg villaförort i USA. En man kommer mördarna på spåren, och inser att de (utomjordingarna) kan vara förklädd till vem som helst. Deras väldigt ostrukturerade lite för barnsliga grannpatrull börjar spana och kommer något på spåren.

 

The watch är en barnslig amerikansk rolig film som känns väldigt annorlunda, och inte helt förutsägbar. Den får en stark 3 av 5 i betyg. // Max Colliander

 

p.s. jag brukar inte gilla skådespelaren Ben Stiller men han känns ok här

 

En musikal med många jättebra skådespelare, bra musik och i sin helhet en jättebra film. För att nämna några av skådespelarna så har vi Hugh Jackman, Russel Crowe, Amanda Seyfried, Helena Bonham Carter och ja jag vill nämna minst lika många till men en som verkligen överraskar är Sacha Baron Cohen mer känd från Borat, en film jag sågade rejält.

 

Les Misérables utspelar sig strax efter den franska revolutionen och allt var väl knappast en dans på röda rosor. Jean Valjean rymmer från ett omänskligt långt straff, skaffar sig en ny identitet och blir en framgångsrik affärsman. Men han kan inte släppa tankarna på mannen som räddade honom, och hur han ska kunna betala sin skuld. Samtidigt som vi följer Valjean pågår hela tiden oroligheter och uppror spirar mot makten. Filmen rekommenderas varmt och får 5 av 5 i betyg, alla musikframträdanden är inte superbra men inga av dem är dåliga. // Max Colliander

 

På Gamereactror pågår en undersökning om vilken PEGI-märkning de flesta spel man köpt denna generation har. Alltså vilken åldersgräns spelen för denna konsolgeneration har nästa generation är ju runt krönet just nu.

Tog och kollade igenom de 24 spelen till Playstation 3 och fann att den vanligaste åldersgränsen var 18 år, ganska högt kan man ju tycka. De enda spel (fem st) som hade en åldersgräns på sju år var Lego-spel. // Max Colliander

Ännu ett Lego-spel i mängden, denna gång är det Sagan om ringen-filmerna som står på tur. Personligen är jag inget fan av SOR (Sagan om ringen) men har sett alla filmer och de är ganska bra. Spelet som jag spelat på Playstation 3 bjuder på lite nya funktioner men tycker man inte om de tidigare Lego-spelen gillar man nog inte det här heller.

 

Alla tre filmerna i SOR-trilogin ingår och spelet har en öppen värld man kan rida, springa och teleportera runt sig i. Flerspelarläget är guld värt och detta hade kunnat vara ett väldigt bra spel, om det inte var för alla buggar och idiotiska tekniska fel det bär på. Tyvärr verkar det som att buggar i tv-spel bara blir fler nu för tiden om det sedan beror på att spelskaparna hetsar ut spelen för att tjäna snabba pengar eller ej vet jag inte.

 

Men det faktum att spelet på sina håll buggar fast och kameravinklar och annat gör att man kan försöka nå en lian i en kvart utan att lyckas gör att flera delar i spelet bara är dryga och jag tappade lusten att få alla troféer. Spelet får 2 av 5 i betyg. // Max Colliander

Så har årets upplaga av Melodifestivalen nått sin ända. Som väntat kom ingen av bidragen i närheten av fjolårets vinnarlåt Euphoria framförd av Loreen. Liksom tidigare år har jag varit mer intresserad av mellanakterna som även detta år var betydligt bättre än de flesta deltagande artisterna, kvällens final var inget undantag.

 

En nyhet i år var att en artist från Andra chansen (som alltså kom trea eller fyra i deltävlingen) vann hela rasket och får representera Sverige i Eurovision song contest i Malmö i maj. Vinnaren, Robin Stjernberg med låten You var en av mina favoriter men var han tittarnas favorit, folkets favorit? Icke - det här är inte första året som en form av expertjury påverkar utgången och tittarnas favorit, den som fick flest röster kom därför på en andra plats.

Det är längesen nu jag lade av med och rösta i Melodifestivalen och det är en princip jag fortsätter att övertygas om även i år, varför betala för en röst som sedan bara körs över? På Facebook har det startats hatgrupper mot den externa expertjuryn och jag förstår att de som röstade på Yohio känner att det är orättvist, men kom ihåg det då och sluta rösta så slipper du bli lika upprörd nästa år. Artisten med flest röster i år var Yohio med låten Heartbreak hotel, men det gör ju ingen till vinnare heller.

 

Personligen tycker jag kvällens omtolkning av Euphoria var det bästa och även den bästa omtolkningen nånsin av en vinnarlåt (i finalen är det alltid en omtolkning av förra årets vinnarlåt). // Max Colliander

 

 

Slutligen kommer min lite nördiga lista över vad jag tyckte

14 poäng, Sean Banan - Happy feeling och bra fart

14 poäng, Robin Stjernberg - Jättemysig låt och framträdande, och rösten

12 poäng, Ralf Gyllenhammar - Bra på alla sätt och vis

10 poäng, Yohio - Bra på alla sätt och vis men hade önskat mer rent textmässigt

10 poäng, Anton Ewald - Bra framträdande

10 poäng - Ulrik Munther - Fin låt men bakgrunden på scenen kändes inte helt hundra

7 poäng - David Lindgren - Aldrig gillat han så mycket glad att han inte vann

7 poäng - Ravaillacz - Småkul låt, o nu är den glömd

5 poäng - State of drama - Riktigt intetsägande låt och framträdande, tråkigt

5 poäng - Louise Hofsten - Endast döda fiskar flyter med strömmen, seriöst kom på nåt nytt

I morgon är det melodifestivalfinal i Friends Arena (Solna).
Hittade aktuellt nog denna härliga cover på förra årets vinnarlåt Euphoria och tvåan Amazing. // Max Colliander

 

En klassiker från år 1964, med Julie Andrews i huvudrollen som den magiska barnflickan Mary Poppins. Filmen var i sitt sammanhang på 1960-talet säkert väldigt imponerande och bra men jag blev väldigt väldigt besviken. En musikal i sig ställer väldigt höga krav, ett enda tråkigt nummer kan sänka betyget och man börjar tänka på annat i stället. Antalet sådana musiknummer var alldeles för många och alldeles alldeles för långa.

 

Skådespelarna var helt okej allihopa men det finns ingen sång som etsat sig fast hos mig, kan jämföras med The sound of music, även den med Julie Andrews i huvudrollen där 100 % av musiknumren är bra.

Tyvärr får Mary Poppins bara 1 av 5 i betyg men kan tilläggas att jag var ganska trött när jag såg den. En klassiker som jag har sett en gång, och det räcker för min del. // Max Colliander

Trots skådespelare som Jonas Karlsson och Marie Robertson är det här en riktigt dålig film. Skådespelarna borde inte satt sin fot i filmen och låtit den vara lite av vad den just är, ett skämt. Storyn i sig är det inget fel på heller då det handlar om en man som inte får jobb som pilot p.g.a. att de vill ha en kvinna. Han söker då jobbet igen och klär ut sig till kvinna, skapar sig en ny identitet.

 

Hela felet i filmen är dess trovärdighet. Det tar inte lång tid innan jag tänker "men ofta de går på det där" och sedan radas dessa situationer upp på rad genom hela filmen och förvärras också i upprepade exempel då pilotens egen mamma inte kan skilja han åt bara för lite smink, peruk och en förställd röst. Att Jonas Karlsson i sin roll dessutom "runkar ihjäl" komikern Björn Gustafsson som spelar inneboende hos huvudrollens syster gör det inte mer trovärdigt.

 

Nä filmen har en fin grundtanke men är så pass icketrovärdig att den aldrig kommer ses igen. En mycket svag etta av fem i betyg. // Max Colliander

 

Julkalendern 2012, Mysteriet på Greveholm - Grevens återkomst är till ända sedan ett tag nu men jag såg varenda avsnitt. Jämfört med år 1996 då Mysteriet på Greveholm var julkalender var det nu lätt och följa då avsnitten lades upp på SVT-play att se på när man själv ville.

 

Grevens återkomst handlar i alla fall om en ny familj som flyttar in på slottet och återigen börjar mystiska saker ske. Spökena Jean och Staffan är tillbaka och tomtenissarna har åter problem med att få bort grejer i rymden som hindrar jultomtens framfart. I sin helhet var det en mysig julkalender med många nostalgitrippar till kalendern från 1996. Att hela familjen Olsson var tillbaka, samt Dioda och Sprak var ett stort plus.

 

Dock blev det aldrig riktigt spännande och jag tycker manuset hade kunnat vara mer genomtänkt. Men kalendern får iaf en stark 4 av 5 i betyg, kul att följa en julkalender var massor av år sist jag gjorde det. // Max Colliander

Berättelsen om Pi är en storslagen berättelse och en vacker film om en ung man och en tiger som överlever ett skeppsbrott. Ensamma på havet kämpar Pi mot hungern och att bli mat åt tigern, samt mot sitt eget psyke då han måste ta sig igenom dag efter dag ute på havet utan land i sikte.

 

Den ena vackra scenen avlöser den andra och framåt slutet av filmen får man en sån där "aha-upplevelse" som gör så mycket för en film. Detta är en av de bästa filmer jag sett och den får självklart 5 av 5 i betyg. // Max Colliander