Så har jag kollat klart på denna trevliga julkalender. Det var inte mycket jag mindes från att ha sett den när den gick på tv, lär ha varit många många år sedan.

Jack är huvudrollen, en lite knäpp person som pratar med kameran och har livlig fantasi och pratar före han tänker ibland. Han upptäcker i all fall att Liseberg (Göteborg då) är levande fast det är vinterstängt. Han börjar besöka nöjesfältet och dess drömfigurer typ varje dag och får sedan med sig en klasskamrat som heter Helena.

Jag tycker dom två i allmänhet inte övertygar särskilt mycket alls i skådespeleri, utan mest handlar det ju om nostalgi och att julkalendrar ofta är gulliga.

I varje avsnitt är det någon sång som sjungs och det är samma stuk på alla sånger, som om man var på Allsång på Skansen tycker jag det känns som. Visst är det bra att lära sig lite om gammalmodig musik men det blir rätt överdrivet och ibland känns det som att sången tar upp majoriteten av avsnittets tid vilket är lite synd. 2 av 24 låtar gillade jag dock:p, Varför skola människor strida, samt Piratsången som var med lite i flera avsnitt.

När karusellerna sover är inte ens i närheten av andra bra julkalendrar, framför allt Mysteriet på Greveholm som jag tycker är absolut bäst. Men det är underhållande, mysigt och gulligt att se på och jag kommer se om kalendern i framtiden. Den får typ en svag trea av fem i betyg. // Max Colliander