Andy ska börja på college och så många leksaker finns inte kvar på rummet, bara det är ju sorgligt. Men av div. anledningar hamnar Woddy och gänget på förskolan Solsidan. Till en början ser det fantastiskt ut, men under ytan är det en skrämmande plats.

Filmen känns verkligen anpassad till oss som vuxit upp med Toy Story och hela introt i filmen är ju för bra, en kopia av introt i första filmen fast "mer animerat":p. Filmen har sina brister och det är synd för det hade kunnat bli hur bra som helst. Ett megafint avslut på en trilogi som pågått sedan år 1995. En klar 4 av 5 i betyg. // Max Colliander

Såg filmen igårnatt med Emma. Jag tycker filmen var spännande men väldigt förutsägbar. En typiskt amerikansk film med den klassiska manliga tönten som man redan inledningsvis förstår kommer få den snygga, tuffa tjejen. Själva Transformers, eller de goda då, Autobots tror jag de heter är väldigt charmiga och har varma personligheter. En del humor slinker med i filmen med. Jag tror Transformers är mer en barnfilm även om alla är ungdomar och vuxna i den. Hade nog gillat filmen mer för många år sedan. Musiken är dock riktigt bra, ska fixa den till datorn:). Men en stark 3 av 5 får den i betyg. Kan tänka mig och se den igen // Max Colliander

Ponyo är inte en film som alla andra, men heller inte helt unik. Det är en sån där gulligt tecknad film som påminner om japansk tecknarkultur. Filmen regisseras av Hayao Miyazaki som även gjort toppenfilmerna "Spirited away" och "Min granne Totoro".

Handlingen berör en liten guldfisk (fast ser inte alls ut som en) som bor i havet. Ponyo som fisken heter kommer i kontakt med ett litet barn som fångar fisken i en hink. Sedan börjar märkliga saker hända och berättartekniken och teckningsstilen går bara inte och beskriva, men även i denna film finns helt fantastiska scener.

Våga ta till dig av det omöjliga, låt inte fantasin sätta gränser. Så kommer filmen Ponyo ta med dig på ett fantastiskt äventyr som är jättegulligt och jättefint. Detta är en riktigt bra film alla kategorier. // Max Colliander

Som den nörd jag är av tv-spelen Metal Gear Solid har jag nu även läst boken som bygger på Playstation-spelet från 1998 (som f.ö. rankas som det absolut viktigaste spelet för den första Playstation-konsolen i det senaste numret av Level). Boken är skriven av Raymond Benson.

Handlingen är precis som spelet och tonvis av citat känns igen från spelet med. Men helt lika är det ändå inte. Dels finns en awesome prolog om Les Enfants Terribles-project där Big Boss kloner skapades. Man får följa teamet som är med huvudrollen Solid Snake mer inpå i boken och flera scener görs om dels så det blir mer trovärdigt men också för att en bosstrid kanske inte är så kul att läsa om på fyra sidor. Sådant kortas ned och det är bra tycker jag.

Sedan är ju den legendariska boss-fighten mot Psycho Mantis annorlunda eftersom det är svårt och beskriva i bokformat hur skärmen blir svart och spelskaparens namn, Hideo Kojima kommer fram på rutan medan man ska byta uttag för kontrollen:p.

I sin helhet är boken ungefär som jag förväntade mig, några saker känns inte helt bra medan andra känns lysande. Tack vare att Raymond Benson ändå håller sig originalhistorien så pass trogen blir också boken trovärdig och jag ger den ett gott omdöme. Men man ska nog spela spelet först, och gilla det för att ha något som helst utbyte av boken// Max Colliander

Håller på och packa ihop alla mina cd-skivor, och därför tankat in en massa i datorn och en del är sparade som favoriter på Youtube. Jag lyssnar inte på cd-skivor i stereo som förr i tiden och känner att ytan de tar kan användas till annat, samt en liten protest mot det sjunkande skeppet kallat skivindustri då. Hittade denna vackra låt bland en av singlarna och har lyssnat på den en massa idag:

"Killing has no reason, killing has no soul - Killing has no right, killing has no goal"

// Max Colliander

Jag träffade Emelie, 18 år som är troende kristen medan jag själv är ateist. Jag tycker detta uppdrag blev ovanligt intressant faktiskt. Ser t ex likheter hur det kan vara att leva som troende kristen och att inte leva efter heteronormen vi har i samhället. Här lägger jag upp mina frågor samt svaren under frågestunden. Antecknade dock inte hennes frågor. Uppdraget klirrat / Max Colliander

1. Vilken inriktning av Kristendom bekänner du dig till?
Protestantismen

2. Hur ser du på de andra inriktningarna, är de direkt fel eller vem i hela världen kan man lita på?
I tro är det ingen som har rätt, eller fel

3. Är du uppvuxen med tron Kristendom eller när tog du till dig den?
Inte uppvuxen, tvärtom har tron dumförklarats hemma hos mig. Jag kom ut först för ett år sedan men blev frälst för ca sex år sedan

4. Vilken ritual är den starkaste enligt dig, som du gör?
Bönen

5. Hur känner du att du blir bemött av andra, ickekristna?
Jag berättar det inte förrän jag känner personen, känner mig trygg med den

6. Hur ofta går du till kyrkan, är kyrkan en del av Kristendomen?
Väldigt sällan. Jag känner att gud finns där jag finns.

7. Vad anser du om att även homosexuella par ska ha rätt att gifta sig i kyrkan?
Det ska de ha rätt och göra. Jag tror inte gud fördömer kärlek

8. Kyrkoval, politiker i kyrkans samfund. Vad anser du om det?
Jag är inte insatt i frågan

9. Röstar du själv i kyrkovalen?
Nej jag har inte varit insatt, men ska bli till nästa kyrkoval

10. Hur tror du Kristendomen står sig i framtiden, om hundra år?
Mycket är nog sig likt skulle jag tro.

Var och såg Magnus Betnér rätt nyligen här i stan. Hans långa show hade namnet Livets ord och han gjorde stand up som aldrig förr, eller hur man nu skall uttrycka det. Otroligt skarp, bra humor och publikkontakten var lysande. Som komiker är han även riktigt provocerande och han driver verkligen med allt. Jag tror alla i publiken någon gång kände att man bara ville gå upp och säga åt han att sådär är det ju inte alls.

Så mycket om just Livets ord handlade det dock inte om utan temat var väl mer olika världsåskådningar då han drev med religioner, partier, politiska rörelser, div. konspirationsteorier och mystiska lagar i Sverige m.m. Möjligtvis var det väl lite för mycket sexskämt för den äldre generationen men han fyllde stora salen och gjorde en lysande show. Hoppas verkligen detta släpps på dvd sen. 10 av 10 i betyg då! // Max Colliander

Jag har nu sett även film nr två med musen Stuart Little i huvudrollen. Den första var inget vidare och uppföljare är ju oftare sämre än bättre. Men Stuart Little 2 var faktiskt bättre tycker jag, med råge. Fortfarande är filmens skådespelare bara för mycket och filmen är ologisk och otroligt barnslig (barnfilm jag vet). Men denna kanske kan få 2 av 5 i betyg åtminstone. Kan se den igen men tar inget eget initiativ till det tror jag. // Max Colliander

En vacker dag träffade jag bl.a. en kompis som heter Emelie. Hon hade med sig två cd-skivor som jag fick låna. Det var en skiva med Lars Winnerbäck, och en med filmmusik till filmen Almost famous. Jag lyssnade aldrig på skivorna egentligen utan laddade in dom i datorn och sedan från datorn till mobilen. Gick runt och lyssnade en hel dag och ett tag senare böt vi tillbaka.

Emelie fick låna min Kent-skiva Du och jag döden. Det var ett intressant byte eftersom jag inte lyssnar så mycket på någon av musiken jag lånade. Såg filmen för längesen dock och minns att jag tyckte den var helt okej. Winnerbäcks låtar är sköna men låter rätt lika allihop tycker jag. Sett han live och han är bra, men jag är inget fan. Almost famous-skivan var mer "ickemin" stil och vissa låtar var rätt skrikiga men flera var jättebra med. Jag har kvar låtarna och kommer lyssna mer på dom i framtiden. Uppdrag slutfört! // Max Colliander

***OBS SPOIL SOM FAN***
Så har man äntligen sett första filmen av två av Harry Potter och dödsrelikerna. Filmen var väldigt intressant i förhållande till sina föregångare och jag förstår bara inte varför de inte gjorde fler filmer i två delar vilket blir mycket bättre för de tvingas klippa bort så himla mycket annars. Tror filmen för mig är unik också då detendast tog någon minut innan jag hade en tår i ögat, i inledningsscenen med Hermione, så sorgligt.

Antecknade lite saker värda och ta upp i alla fall. En av Rons äldsta bröder, Bill Weasly gör entré i denna film, kul att de  tog med honom. Harrys farväl av familjen Dursleys var för kort och Dudley ska ju skaka hand med Harry för tusan, synd att det inte kom med. Två viktiga karaktärer dör i filmen och precis som väntat (utifrån trailern) har de gjort om hela scenen i inledningen där Hedwig dödas av dödsätare, riktigt dåligt. Naginis hemska attack mot Harry gjordes riktigt snyggt tycker jag plus där. Scenerna från det nya ministeriet gilla jag också. Dock än mer fascinerande i boken. Störde mig nog mest på skrattscenerna. Fick känslan av att 9 av 10 skrattscener inte fanns med i boken. Hallå det är en allvarlig bok, ingen barnbok. Då ska det heller inte va massa inklippta dryga skrattscener.

Relikberättelsen som är rätt avgörande för hela handlingen drog dom ut på och den fick ta sin tid, jättebra och den var snyggt gjord även om jag själv inte hade tänkt så utifrån boken. Harry har massa små korta drömscener där han ser vad Voldemort sysslar med. Dessa förklaras knappt alls! Skitbra, äntligen en Harry Potter-film som är gjord lite mer för oss som läst böckerna så allt inte behöver förklaras. Fattar du inte? Nä läs boken då! I slutet var det synd att de klippte bort en viktig scen också, den då Slingersvans ska dö, men men inte så förvånad då de ville fokusera på att avsluta Part 1 och göra allvar av den andra viktiga karaktärens död. Slutet var rätt spännande och se var i boken de skulle bryta filmen. Jag tycker de gjorde det bra.

Kort och gott är det både positiva och negativa saker jag har och säga. Men filmen är bra och jag kommer se den igen, antagligen på bio med. // Max Colliander

Så har jag försökt mig på detta tv-spel till Playstation 2 ännu en gång. Det är en mycket kritiserad uppföljare på det sjukt bra spelet Final Fantasy X, eller ja tio då. Men jag fastnade på samma ställe kring 40 % avklarat precis som för något år sedan. Nu gick jag dock inte vilse och tröttnade utan hade gett mej fan på och klara spelet och få fram ett av (vad jag hört) flera olika slut. Sprang runt i timmar, levlade upp osv.

När jag till slut ger mig och kollar guide på Internet visade det sig att jag hade missat tre otroligt viktiga grejer i spelet bl.a. en kista som verkade onåbar i något tempel. Ingen hint om detta gavs i spelet och då det är en story med kapitel verkade det som att jag nu hade passerat chanserna och få tag på dessa viktiga grejer. Så allt levlande var lönlöst bossen jag var på var omöjlig och grejerna jag missat onåbara. Slutade spela, igen.

Jag kommer antagligen göra ett nytt försök någon gång, men då ska jag sitta med en guide framför mig från början så jag åtminstone kan klara ut spelet. Men det blir nog tidigast om några år skulle jag tro. Om spelet får jag väl säga att det är rätt värdelöst kort och gott, i alla fall så mycket som jag fått erfara hittills. // Max Colliander