SM: Godisförbud

Var väl hösten 2008 som jag och en vän (Sandrah) bestämde oss för att bli nyttiga och då man hade någon att "tävla emot" blev det extra mycket motivation hos mig. Minns redan första veckan när jag skulle åka till den kungliga hufvudstaden och var sugen på någonting att snaska på på tåget. Ville ha en lakrisal för det räknas väl inte som godis liksom, tyckte jag. Ringde till Denise som kom att bli min stödperson som jag fick ringa när jag ville dygnet runt om jag hade någon svårighet i godisförbudet. Hon satte hårt åt direkt och jag tog ingen lakrisal på tåget, absolut inte okej fick jag till svar typ.

Sedan var det en gång då jag åt på restaurang och som vanligt ville ha en läsk och pizza som jag fick ringa henne även om jag förstod vad svaret skulle bli. Den middagen med far och syster åt jag istället pastasallad och kolsyrat vatten tror jag. Efter bara några veckor rullade det hela på väldigt bra och sötsuget försvann mer och mer. Tror inte jag behövde mer stöd från Denise sen.

Det hela påminner om alkoholister som ska sluta dricka och rökare som ska sluta röka och jag är faktiskt även övertygad om likheterna. Det sockersug som många svenskar lider av är väldigt starkt och ett beroende för många tror jag även om man inte tänker på det riktigt. Men idag finns ju socker och sötningsmedel i så himla mycket varor att t om en nyttig macka eller youghurt (som innehåller socker eller sötningsmedel) kan dämpa suget även om vi inte ser det som direkt onyttigt.

Tre månader senare när jag träffade Sandrah en gång visade det sig dock att hon inte alls hållit löftet och då fick jag plötsligt en väldigt bra anledning att lägga ned med förbuden:p. Att jag ändå klarat tre månader var otroligt bra tyckte jag, och det tycker jag än idag.

Självklart var det inte bara godis som var otillåtet att stoppa i munnen utan även:
Läsk, choklad, chips (popcorn?), pizza, hamburgare, bakelser m.m. Jag ser detta som ett fint och speciellt minne då jag tycker det var intressant och nyttigt att lära sig hur man efter bara några få veckor kunde få suget att försvinna samtidigt som plånboken såklart blev lite tjockare med. Skulle jag klara det en gång till? Kanske, men då krävs mer än bara motivation, någon stödperson kan ju alltid vara bra att ha:p. // Max Colliander

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0