Igår, fredag testades mina gränser som optimist rätt hårt.

Jag klev upp tidigt och ensam:/ och cyklade 6 km, sedan gick jag 2 km. Därefter gick jag 2 km igen och hade lite ärenden på skolan. Hittade inte vad jag sökte och heller inte det andra jag sökte. Gick då tillbaka 2 km. Sedan dog mobilen mitt i en viktig och aktuell sms-konversation om en sak som gällde idag. Därefter promenerade jag 2 km och cyklade sedan 6 km, hemåt.

Men på hemvägen stannade jag till för att handla på Gränby Centrum. Två saker jag sökte fann jag inte så stod där i en lång kö med endast en chipspåse. När det endast var en person före mig i kön så kunde inte dennes blöjor läsas av så det tog nästan tio minuter tills det var min tur, bara för en chipspåse. Sedan var det Systembolaget som gällde och självklart hade jag glömt mitt leg så det blev inget handlande ändå. Gick sedan fel väg till cykeln och fick gå tillbaka för att cykla hem. Stannade till vid Willys istället och fann åtminstone en sak jag skulle köpa (T-röd).

Väl hemma var jag stressad och skulle direkt ned på stan. Glömde mobilen så fick gå tillbaka och missade sedan bussen, såg hur den 50 m bort började köra. Sedan promenerade jag med en kompis ca 3 km och på väg hem gick såklart bussbiljettens tid ut precis 5 minuter innan bussen kom och jag gick sedan hem 4 km. Samt med upphittat leg missade jag Systembolaget med en kvart.

Det var en del jobbiga saker igår ja. Eller ja saker som helt gick emot mig. Jag är glad att jag fullföljde dagens planering trots allt men mina fötter gör fett ont:p. Sedan fanns det såklart positiva saker med dagen (mer än alla människor), som jag kan samla i ett märkligt ord jag kallar "busstantalstädningid". Funderar på att bara sitta hemma idag, vägra gå ut och bara ta det lugnt. Tack och hej // Max Colliander