Sound of music är en gammal klassiker (finns även som film) som just nu går på Uppsala stadsteater. Teatern är liksom musiken på svenska och många repliker känner man igen direkt från filmen. Med odödliga klassiker som Do-re-mi, och My favourite things och bra skådespelare får teaterföreställningen inte så oväntat 5 av 5 i betyg. // Max Colliander

Har tidigare bara sett Paranormal activity 3. Men kan grundläggande story för ettan och tvåan. Fyran tar skräcken vidare och filmen utspelar sig på samma sätt som föregångarna. Var ett tag sen jag såg den nu så orkar inte gå in så mycket på handlingen. Men visst påminner mycket om de tidigare filmerna vilket får ses som ett minus, men samtidigt förnyas också en del. Gillar hur man får se genom Kinect-kameran. Filmen är utmärkt och se på bion Spegeln, mitt i natten, alkoholpåverkad. Roligt och läskigt på samma gång. Filmen får fyra av fem i betyg och gillar man skräck tycker jag man borde se den här. // Max Colliander

Har varit och sett teatern Den flygande handläggaren på Uppsala Stadsteater. Den var väldigt bra, rolig och allvarlig. Jag gillar att man kritiserar de med makt, myndigheter och personer som p.g.a. sin maktställning och klassposition kan få en gräddfil i samhället. Målet för kritiken är framför allt Försäkringskassan. Teatern får en stark 4 av 5 i betyg. // Max Colliander

 

Nazisterna förlorade inte andra världskriget, de for ut i rymden, bosatte sig på månens mörka sida och bidade sin tid. Det är vad som hänt i denna finska, knäppa och härliga nazirymdfilm. Månnazisterna är snart redo att återvända till jorden när en amerikansk astronaut upptäcker deras bas. Samtidigt är det valkampanj i USA och när hotet från skyn är ett faktum agerar FN med full kraft.

 

Idén med filmen Iron sky är alldeles lysande och specialeffekterna och humorn är bra. Men ända fram når filmen ändå inte trots ett mycket oväntat och spännande slut. Flera scener känns icke trovärdiga men en mycket stark 4 av 5 får filmen i alla fall. // Max Colliander

 

Så har det kommit en dröse nya Beck-filmer. Aldrig gillat dom så mycket men sett de flesta men endast de i början tycker jag var bra om än långt ifrån de bästa polisfilmerna ens i svenska mått mätt. Men ja filmen I stormens öga (vad den nu heter så för) är en hoppig film redan från början och känns ibland lite osammanhängande. Ett gäng miljö"terrorister" planerar en aktion av stora mått men Gunvald Larsson är dom på spåren och kör solo, så klart.

 

Filmen har några små höjdpunkter men då aktionsgruppen är vad som är i fokus och de känns oseriösa rakt genom så får filmen som mest 2 av 5 i betyg. // Max Colliander

Iron man från 2008 är en av alla hjältefigurs-filmer som kommit på sistone och bygger på gamla serier. Denna handlar om en mäktig amerikansk krigsvapentillverkare som under ett besök i Afghanistan kidnappas av några inte så godsinta afghaner. De vill att han bygger en missil åt dom men i hemlighet planerar han att fly.

 

Under filmens gång förstår han mer och mer vilken skada hans vapen gör och beslutar sig för att med sin overkligt tekniska förmåga bygga en ordentlig supermannenhjältedräkt och bli Iron man. Låter inte så spännande men filmen var faktiskt rätt så underhållande. Det var snygga klipp, bra musik och bra skådespelare. Filmen får 3 av 5 i betyg. // Max Colliander

 

Scream 2 från år 1997 är den andra filmen av totalt fyra Scream-filmer. Två år efter den första filmen så har Sidney flyttat och fortsätter plugget. Mördaren dyker upp igen, eller någon som efterliknar mördaren/mördarna från första filmen och morden rasslar på, utan några större nyheter. Det är komiskt, men samtidigt inget som får en att höja på ögonbrynen, spännande emellanåt. Filmens bra skådespelare ger den 3 av 5 i betyg i alla fall // Max Colliander

 

Efter 4 säsonger och en långfilm med familjen Svensson gjordes denna långfilm. Att serien med säsong fyra redan var på glid ställde förväntningarna förhållandevis låga. Och imponerande är det inte. Filmen handlar om Gustav och Lena som har ett bräckligt förhållande och Lena vill ta ut skilsmässa. Sporten går alltid först för Gustav som är oförstående.  De tar in på ett pensionat och har det mysigt, men då en legendarisk fotbollsspelare dyker upp får Gustav svårt att prioritera Lena före all sport. Det ena leder till det andra och det är bortsett från några små lyft helt åt helvete.

 

Men några plus räddar i alla fall filmen, bl.a. att flera gamla fotbollsspelare är med, samt skådespelare som Torkel Petersson (Kopps) och Marie Robertson (Äkta människor), samt så var slutet oväntat tycker jag. Filmen får i alla fall 2 av 5 i betyg. // Max Colliander