Det talas ju om dom, folk. Emofolk, metalfolk osv. Detta citat hörde jag förra veckan och det var ju rätt ja, annorlunda.

"Måste vi ha med dom, de är ju värsta random hjärtat på rätt plats folk"?
Lite random liksom. / Max Colliander

Denna film är nr 4 av 5 i den klassiska serien om Apornas planet, och utkom år 1972. Cornelius och Ziras son Caesar bor med den gamla cirkusägaren i en värld som på ca tjugo år förändrars drastiskt.

I en mystisk epidemi har alla hundar och katter dött ut och människan har i stället tagit apor till sina husdjur och betjänare i ett totalitärt övervakningssamhälle. Aporna som utvecklats och blivit mer intelligenta ju mer de drillats fångas in runt i världen och testas sedan hårt och brutalt av människorna för att se om de platsar i samhället, ex som personliga betjänter.


Apan Caesar, vars föräldrar kom från framtiden kan prata men det är ytterst hemligt. Efter att ha råkat försäga sig i affekt bestämmer sig Caesar att börja kämpa för apornas rättigheter. Han börjar organisera ett uppror och revolutionen närmar sig.

Jag tycker denna film är väldigt bra, spännande och metaforerna till slaveriets tid är många. Men samtidigt är inte heller hjälten Caesar perfekt och god på alla sätt och vis. Filmen får utan tvekan 5 av 5 i betyg.

Effekterna från 1972 är snygga och intressanta det enda jag riktigt stör mig på är apornas gångsätt som mer påminner om zombiewalken i Michael Jacksons musikvideo Thriller än om någon apgång. Det är kul med att Roddy McDowall hänger med i denna film med, och spelar rollen som Caesar  // Max Colliander

Idag lyssnade jag på några till låtar från Kents senaste album. Låten Isis och Bast tyckte jag om mest av det jag lyssnade på, lite vibbar av Kent-låten Ensammast i Sverige. // Max Colliander