Har nu varit och lämnat blod på Blodcentralen för första gången. När man kom dit fick man fylla i ett kort formulär med frågor, något som är rutin varje gång man ska lämna blod. Fick ta fika innan givningen och det blev macka och varm choklad för min del.

Sedan fick man gå och sätta sig i en stol och nålsticket var något värre än en vanlig nål kändes det som men när blodet väl strömmade ut så gjorde det inte alls ont. 4.5 dl gick ovanligt fort att få ut från mig så jag pumpade väl på rätt bra.

Eftersom det var första gången skulle man sitta kvar i stolen ca 10 minuter och kallt vatten var ju inte fel då heller. Efteråt blev det lite fika igen samt en premie, valde en biobiljett. Hoppas nu bara inte att järnvärdet går ned för mycket, får la äta mycket blodpudding och broccoli och annan järnrik mat den närmsta tiden. // Max Colliander

Efter all reklam om programmet inför premiären så kände jag att jag ville ge det en chans. Nu har jag sett på avsnitt ett och två och huruvida det var söndagsfinal eller inte igår bryr jag mig inte så mycket om. True talent är typ som Idol fast det ska vara mer fokus på rösten, t ex ser juryn inte hur personen ser ut först när den sjunger. Tre st coacher lyssnar och väljer ut vilka som ska vara med i tävlingen och programmet sänds i tv3.

Idén tycker jag är bra men konceptet blir ändå lite ihåligt för vad de än säger är det klart att artisternas utseende och framträdande kommer spela roll i längden. Det är väldigt tjatigt om att coacherna inte vet hur personerna ser ut när de ska väljas ut och det upprepas onödigt mycket, men kanske är det bara för att det var första samt andra avsnittet av ett helt nytt program. Samtidigt får man, liksom i en del andra propgram höra snyfthistorier om varför just hen borde få vinna, eller åtminstone vara med för hen var sååå mobbad osv. Det är jättefint om musiken kan få någon att må bättre men inte ska väl sådant påverka i en sådan här musiktävling?

De korta stunder de väl stod på scen var det dock bra underhållning. Ensamma på en scen sjunger de för tre olika publiker i ålderskategorierna unga, medelålder och gamla. När ett visst antal (hur stort antal då?) röstat att de gillar rösten de hör så snurrar de runt och får se den sjungande och om två av tre snurrar är de vidare i programmet. Hur som helst så har jag kollat på två avsnitt och det är inget program jag fastnat i, skandalrubriker i media hör väl till, bl.a. om hur en av coacherna hatar det han gör i programmet. Jag kommer inte sitta bänkad igen och om programmet dyker upp vid zappning kanske jag tittar en stund. // Max Colliander

Upptäckte ännu en sida om kasinospel. Undrar egentligen hur många som finns och med inriktning på Sverige? Det ska ju tydligen vara olagligt har jag hört, att anordna pokerspel på detta vis men samtidigt är det ju reklam i svensk tv för nätkasinon så jag vet inte riktigt. Men det är väl för att de sänder tv från utlandet och detsamma med nätkasinon.

Den nya sajten om casino, är layoutmässigt rätt snygg men innehållsmässigt lite tråkig, mestadels länkar till olika spelsajter och inte så mycket alls om stöd till spelmissbrukare eller förklaringar och varningar för saker man borde se upp med om man skulle ge internetspelande av den här typen en chans.

Roulette är väl ett av de spel jag känner till sedan tidigare och ändå kan tycka är kul, har säkert provat det IRL (in real life) någon gång och finns ju som sällskapsspel för barn också. Black jack finns det något spel som heter med och det läser man om ibland men ingenting jag provat på. I Uppsala finns inget Kasino utan det närmaste ligger i Stockholm, jag har aldrig varit där och känner mig inte särskilt sugen på det heller. // Max Colliander

Så har man äntligen gått från tanke till handling och besökt Blodcentralen på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Det som egentligen fick mig och ta steget var då jag hörde om att man endast lämnade blod 3-4 gånger per år, högst. Jag hade fått för mig att man gick dit varje vecka och bokades upp på fasta tider och inte känt att jag vill ha mer saker man ”måste göra” liksom.

Vad har du själv för ursäkt för att inte bli blodgivare och rädda liv? De flesta jag pratat med som inte vill är väldigt rädda för nålar och det är ju inte jag i alla fall och bra blodkärl har jag så de har lätt att hitta ett bra stickställe. Att man sedan får fika och en liten present vid varje besök är ju bara ett plus. Nu får man väl se huruvida man blir godkänt också man ska väl ha bra blodtryck och sådant men förhoppningsvis bör det inte vara något problem.

Besök geblod.nu och läs mer du med. Tillsammans kan vi rädda liv!  // Max Colliander