Filmen Into the wild är baserad på en sann historia om en ung man som efter examen väljer att gå sin egen väg, i form av att ändra hela sin livsstil. Christopher lämnar sin familj utan och säga vart han ska, sopar igen de sista spåren och ger sig av till sitt livs Alaskaäventyr. Utan identitetshandlingar, med ett nytt fejkat namn och utan mobil etc. ger han sig iväg. Under filmen får man lära sig mer om hans upppväxt och familj samt följa honom under resans gång varvat med "nutid" då han är i Alaska.

Jag hade stora förväntningar på denna film eftersom Sarah sa att den var så bra och jag gillade den verkligen den var mycket annorlunda och jag visste inte att filmen var baserad på en sann berättelse när jag såg den och någon baksidetext hade jag inte läst då filmen var fildelad vilket ökade spänningen ytterligare. Into the wild är en vacker och spännande film med bra skådespelare och stämningsfull musik.

Man kan ju heller inte undgå tanken, att tänk om man skulle göra sådär själv, bara packa och dra undrar hur det skulle vara. Jag skulle vilja rekommendera den här filmen för alla som inte redan sett den och jag skulle gärna se den igen någon gång. Den får en mycket stark 4 av 5 i betyg. // Max Colliander

 

Det har varit tyst länge nu om det kommande spelet Metal Gear Solid: Rising som jag senast bloggade om i juli 2010. Nu i december 2011 har mer officiell information kommit och en ny trailer släppts och för att uttrycka mig milt så är jag djupt besviken och förhoppningarna om ett ytterligare historiskt bra spel som skulle berätta handlingen mellan två tidigare spel grusas hårt mot marken. Det värsta är att jag inte bara anar det, utan det är officiell information från spelskaparna själva.

Kojima productions som alltid legat bakom MGS-spelen har nu tagit in en ny samarbetsparner, Platinum games inc. Spelet byter också namn till att heta Metal Geas Rising: Revengeance. Detta är alltså inget nytt MGS spel utan någon ny grej som då förkortas MGR? Efter 24 framgångsrika år i MGS-serien sviker man nu fansen och ger ett annat företag makt och påverka och det ser inte bra ut.

Om Platinum games inc så gärna ville göra ett actionspel fri från den tidigare MGS-historien kunde de väl ha gjort det själva. Att spelet inte bjuder på de 24 årens "Tactical Espionage Action" är också uppenbart då de officiellt säger att detta blir ett renodlat actionspel så allt det klassiska från MGS verkar som bortblåst. Sedan är den utlovade storyn som ska fylla i handlingen om Raiden mellan två tidigare spel som bortblåst och nu är det ett spel som utspelar sig efter det senaste spelet och inte behöver beröra något av den tidigare historien alls.

Den nya trailern ger mig känslan av att detta blir något i stil med Star wars Clone wars, eller Terminator 4. Något som blir känt och säljer p.g.a. att folk förklippar det med något tidigare utgivet som gjorde succe, men sedan inte fyller i story alls utan om om möjligt skapar nya frågetecken, eller inget alls. Musiken, något som varit oslagbart i MGS-spelen verkar inte heller finnas där, trailern är som vilken actiontrailer som helst musikmässigt och det enda som imponerar är väl grafiken.

Nu sägs det dock att Kojima productions övervakar spelskapandet så det blir troget den tidigare MGS-miljön och storyn. Men har man inte hört det förut? För ett kort exempel, JK Rowling skulle övervaka Warner Bros Harry Potterfilmer, och hur klockrena är dom i jämförelse med böckerna? Nu är Hideo Kojima fortfarande med i spelskapandet så man kan ju alltid hoppas det blir ett bra spel, men jag tror inte det. // Max Colliander

Den här boken är någon sorts av "vitbok" som behandlar den sanna storyn i Håkan Nessers succebok Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö som också filmatiserats. Sanningen i fallet Bertil Albertsson handlar om vem som egentligen är mördaren i boken Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö. Något som enligt Nesser ska finnas ledtrådar till i Kim Novak-boken så jag läste den en extra gång bara för det för så många år sedan. I boken får man följa författaren när han återigen åker iväg och träffar de sanna personerna ur boken och hans egna funderingar och aningar.

Jag minns redan i högstadiet när Nesser besökte min skola och varenda elev verkade tycka det var såå tråkigt medan jag satt längst fram nyfiken och frågade massor om boken. Han berättade då att sanningen i fallet Bertil Albersson skulle avslöjas typ tio år senare men att han kunde berätta i extrema fall ex. för folk som låg på dödsbädden. Jag har inte envetet väntat, men tog ändå och lånade boken på biblioteket så fort jag fick höra om att den kommit ut.

Personligen måste jag säga att jag är besviken på denna bok som skulle avslöja det stora hemliga liksom. Dels är det inte som jag trodde att det nånstans i boken skulle finnas ett bevis för vem mördaren var om man bara läste noggrant, så var det alltså inte. Samtidigt diskuterades min egna teori inte alls i boken vilken jag ändå tyckte var ganska smart om de tre misstänka. Att man heller inte får något definitivt svar på vem mördaren är var ju trist. Boken får 3 av 5 i betyg // Max Colliander

Var ute och promenerade och tog svängen förbi Gamla Uppsala. Tycker det är rätt trevligt och vara ute och gå på kvällarna. Minns en gång lite särskilt då jag gick förbi en villa och en hund som var rätt stor började skälla och rusa längs staketet med sin husse som ropade argt åt den och komma tillbaka.

Förut varit med om liknande men kände på mig att den här hunden bara ville leka men tycker ändå man ska ha mer koll över sin hund, särskilt då den hade förmågan att hoppa över staketet och komma fram till mig. Hussen rusade i ilska mot hunden eftersom den inte fick bete sig så och hunden som hette Lucy försvann kvickt, åt andra hållet. Han började ropa efter henne och jag frågade om jag kunde hjälpa till kändes ju lite som om det var mitt fel som kommit gående förbi. Men han sa att det var lugnt och jag fortsatte gå.

Det jag egentligen reagerar över i denna berättelse var hur han ropade, och ropade, och ropade efter hunden som inte verkade komma tillbaka. I säkert fem minuter hörde jag hur han ropade efter hunden så jag började ju fundera lite.

Kan den ha velat dra iväg för att den inte trivs hos sin ägare, eller vad i hela fridens namn kan den ha hittat som var så intressant att den helt struntade i husses rop efter den och kom hunden nånsin tillbaka? Får la hoppas det. Jag fortsätter och promenera i alla fall men blir inte så ofta nu i kylan. // Max Colliander

Lite sent ute men i helgen blev det julbak hos Elin. Hade dock ätit tre stora rullar med tacos så jag åt knappt av pepparkaksdegen som är så god. Men nu är pepparkakorna slut och de andra kakorna med som bakades. Gott var det i alla fall. // Max Colliander

Jag har inte läst Sune-böckerna på evigheter men de har ändå alltid stått framme. Funderade på och skänka bort de få böcker jag har eller packa ned dom så de inte tar plats i bokhyllan men kände att jag borde provläsa en bok och se vad jag tycker om dom numera.

Boken jag valde ut var Sunes hjärnsläpp. Förvånande nog så skrattade jag vid många tillfällen i boken åt Sune och hans familjs bravader. Boken är fristående så man hänger med även om man inte läst de tidigare böckerna. Man får följa Sune som nu går i fjärde klass och hans pinsamma familj, framför allt pappan är mycket pinsam (i tv-versionen görs för övrigt pappa Rudolfs roll av en strålande Peter Haber). Hjärnsläppen som Sune får är ett återkommande fenomen i boken men den hade säkert kunnat heta något annat med.

Boken känns inte helt hundra, och en sak jag alltid ogillat med böckerna om Sune, och Bert som är skrivna av samma författare (Sören Olsson och Anders Jacobsson)är hur de "luras" med sidorna i boken och slänger in massor med taktiska mellanrum så många tomma helsidor finns om än utspridda så de inte märks så tydligt. Men då boken bjöd på flera skratt och underhållning så kommer jag nog läsa flera böcker om Sune framöver. Kan väl ge boken en stabil 3 av 5 i betyg // Max Colliander

Längtar till våren och Kents nästa album, de har släppt några datum för spelningar men de flesta i Norge typ får la kanske åka dit då Oslo är ju en trevlig stad. // Max Colliander

 

På drift

Vi har väl inga hemligheter kvar
men det är så jävla fegt att ge sig av
Bohemerna, poeterna är svin
och On The Road den fånigaste skiten jag har läst
för Hjältar och Hjältinnor stannar kvar
med ryggen upp mot väggen
bara hud mot vassa eggen
och de rivs och slår och bits
för sina liv eller någon annans
de får ingen belöning
men de kräver ingenting
de bara gör biter ihop och håller käften

 

Älskling det vi mest av allt vill ha
är någonting som aldrig kan bli vårt
November är en mur av våt betong
där en löjlig dröm om flykt föds
för att krascha och sen dö
men Hjältar och Hjältinnor stannar kvar
De spottar hårt mot vinden
och de värmer våra händer
så vi inte tappar taget
om den kärlek vi har rätt till
De vågar tro och hoppas
på att någon däruppe ser oss
någon som hellre vill förlåta än fördöma oss
för något vi inte visste att vi gjort

 

Så var det år 2012 nu då, och jordens undergång väntar. Världskrig kanske? Kärnvapenkrig mellan Iran och USA/Israel kanske? Den som lever får se. Vi var fyra st som drog till Elin i alla fall och firade nyår och även om fyrverkerier är tradition och något man är van vid denna dag så gillade jag ännu mer alla de tysta "nyårsraketerna". Skulle faktiskt kunna tänka mig och själv införskaffa sådana till nästa nyårsafton.  

Låten som spelades just på tolvslaget var klassikern Båten Anna av Basshunter. Jag har nyårslöften och har hittills tränat två gånger, alltid något. Gott nytt år! / Max Colliander

Såg denna show för typ fjärde gången nu, och lika bra om inte bättre. Henrik kör 1,5 timmes show i Stockholm och ren humor är det inte utan allvar och ironi och mycket psykologi och allt är en stor underhållande show. Henriks show handlar mycket om 90-talet och är ju därför perfekt för oss som växte upp på 90-talet även om vi inte minns allt. Jag har alltid gillar komikerna Robert Gustafsson och Magnus Betnér mest men med detta är frågan om inte Schyffert ändå är störst av de alla. Tycker även det är kul att jag träffat honom:p. 5 av 5 i betyg, se den! / Max Colliander

I julas firades jul med bl.a. mormor och hennes pojkvän Gösta. Gammal som han är är han också väldigt envis men kan ta saken med ro. Här är ett citat från herr Gösta: "Men då säger du som jag då, är den röd så är den röd även om den är blå". Skön inställning :) // Max Colliander