Det finns mycket bra musik, och många bra artister och band. Men om jag ska kalla mig fan av något, ett riktigt fan så får svaret bli Kent. Jag upptäckte Kent egentligen redan på 90-talet då musikvideon till låten Om du var här (albumet Isola) gick på Voxpop. Då, avskydde jag Kent, och det är jag inte stolt över. Eller avskydde kanske inte men ogillade ordentligt eftersom den musikvideon var läskig med alla skyltdockor och det röda ljusskenet som jag minns. Minns några andra videor på Voxpop som jag kanske gillade litegrann.

2002 kom dock genombrottet. Var aktiv i ett partipolitiskt ungdomsförbund och med i världens bästa kompiskrets såklart i ett gäng där jag var yngst. Min dåvarande drömtjej i ungdomsförbundet var ett Kent-fan och introducerade mig för deras senaste album Vapen & ammunition. Albumet gick rakt in i mitt hjärta och visst var tjejen och vänkretsen påverkande men sedan dess har jag alltid gillat bandet. Köpt varenda album och är idag en glad ägare av alla album även de engelska + Hjärta & smärta EP, samt samlingsboxen med alla skivor igen typ:p.

Under Du och jag döden-turnén såg jag de live med pappa och en till i Stockholm och när de besökte Tropez records var jag där och fick skivan signerad. Sedan tog det några år, tills nu år 2010 då jag såg de live igen. Var nere i Malmö och hälsade på min syster och sista kvällen gick vi på Kent under deras nuvarande turné i samband med att skivan Röd släppts.

Sällskapet vi hade var kanonkul och var massa av syrrans kompisar och deras kompisar etc. Förbandet skippade vi men fick jättebra platser i publiken ändå. Konserten var hur bra som helst men en stor sak man minns är att den var för kort, de hade gärna fått spela typ fem timmar till, vilket de har låtar till med! Kul med generationsskiftet också många yngre som kunde alla nyare låtar och äldre som mest kundede äldre låtarna.

I mina ögon är allt från Vapen och ammunition och framåt nytt, Isola och Hagnesta Hill modernt och de äldre albumen gamla och bäst på sina egna sätt och vis.

Några låtar som spelades på konserten var Kevlarsjäl och Dom andra och väldigt mycket från Röd. Vi var lite spända på vilken låt de skulle avsluta med, och till några av de andras besvikelse var det inte 747 utan min absoluta favorit Mannen i den vita hatten (precis som på min första Kentkonsert). Den låten är bättre än det går och beskriva i ord, och så unika Kent är har de vid olika konserter kört olika slut på den låten. Alltså efter sista refrängen kör de ännu en vers med helt ny text som typ ingen i publiken kan.

Nä nu är inlägget väldigt långt, så jag bidrar en bild på lite av folket som var med på konserten i Malmö. Dan, Kia, Gabbie och syster som ser lite sur ut xD. // Max Colliander

(foto: Max Colliander)