Detta är den första Wallander-film jag ser, en thriller från 2013 som är baserad på boken med samma namn. Polisen Kurt Wallander dras in i en härva som går tillbaka till Kalla kriget och ubåts-incidenter i Stockholms skärgård. Jag tycker  filmen var ganska spännande och framför allt hade en häftig twist. Filmen får en stabilt 3 av 5 i betyg. // Max Colliander

Robert Gustafsson, komedilegend levererar totalt i denna svenska Forrest gump-film som är baserad på en bok. Filmen handlar om hur en hundraåring lämnar ålderdomshemmet eftersom det är för tråkigt där. Genom resan möter han olika personer som följer med eller jagar honom då han råkar få med sig en resväska med miljontals kr efter ett bankrån. Filmen får 5 av 5 i betyg och är en toppenfilm. // Max Colliander

Timer utspelar sig i typ vår tid och värld men med en ny uppfinning. Man kan ha ett armband med en timer på som slår igång ifall ens äkta kärlek också skaffat ett armband. Armbanden hos de två personerna tickar ned till den sekund de möts första gången och då piper de till. Huvudrollen (Emma Caulfield, känd från Buffy the vampire-serien) är manisk och tar dit alla sina dejter för att få dom att skaffa armbandet så hon ser om de är den rätte, om inte så dumpar hon dom.

 

Filmens handling leder vidare till att hon blir förtjust i en person, men armbandet tickar ju inte ned? Sedan plötsligt gör det det, och kan det vara han som skaffat ett nu eller någon annan? Tja, ska inte avslöja det men jag gillade idén med filmen men det typiskt amerikanska klichéerna var så dryga att den får 2 av 5 i betyg. // Max Colliander

Är den tredje filmen i Pirates of the Caribbean, som de sedan fortsatt mjölka vidare. Barbossa är tillbaka och ska segla till världens ände med Swann och Turner för att rädda Sparrow, alla med en egen agenda. Delen som berör filmens titel är över ganska snabbt och filmen är liksom sin föregångare lite krånglig att hänga med, och de orealistiska scenerna stör.

 

För att vara nästan tre timmar lång hade jag väntat mig ett mer seriöst och genomarbetat manus. I slutet rycker dock filmen upp sig och jag gillar verkligen Elizabeth Swann som tuffat till sig ordentligt, medan Jack Sparrow mer känns irriterande. Liksom i de tidigare filmerna är det en bonusscen när eftertexterna rullat förbi som denna gång är riktigt fin. Filmen får ändå 3 av 5 i betyg tack vare bra skådespelare och toppenbra musik. // Max Colliander

Filmen börjar med att bröllopet mellan William Turner och Elizabeth Swann avbryts av någon höjdare som vill komma åt filmseriens huvudroll, Jack Sparrow. Då Turner och Swann befriade Sparrow från att hängas i slutet av den första filmen så måste dom finna honom. Samtidigt uppsöks Sparrow av en vålnadsliknande Stellan Skarsgård som påminner honom om en skuld han har till Davy Jones.

 

Det låter inte så spännande, och särskilt spännande blir det heller inte. Handlingen är genom hela filmen ganska flummig och många scener känns mest "orealistiska". Specialeffekterna, framför allt sjömonstret Kraken imponerar inte och den svenska översättningen måste vara bland det värsta jag sett.

 

Musiken är dock lika bra som i första filmen och skådespelarna gör ett bra jobb i sina roller. Liksom i första filmen är det en scen efter att eftertexterna rullat förbi och jag gillade denna betydligt mer än i den första. Nu ger jag denna film en svag 3 av 5 i betyg. // Max Colliander

 

 

Så har man sett filmen Pirates of the Caribbean, den första av fyra.

Jag visste egentligen ingenting om filmen mer än det lilla jag fått genom Playstation 2-spelet Kingdoms Hearts 2 samt bio-trailers.

 

Jag lät bli att läsa baksidetexten på dvdfodralet så hade alla sinnen öppna. Humorn i filmen är barnanpassad och det störde mig lite då flera actionscener plötsligt blev oseriösa men nu är det ju en komedifilm med. Filmens soundtrack är superbra. En enskild scen i filmen är fruktansvärt snyggt gjord och i sin helhet sticker filmen ut tycker jag och det i positiv bemärkelse. Men mer än 3 av 5 i betyg blir det inte. // Max Colliander

 

Film nummer två i en trilogi, och visst märks det. Filmen är utdragen, dryg och efter en stund blir det mer suckar åt att de goda alltid klarar sig på snåret. Liksom första filmen handlar det om att Bilbo, Gandalf och ett gäng dvärgar ska ta sig från punkt A till B och de attackeras av alver, orcher, spindlar osv. Sluttampen då Bilbo Pratar med draken Smaug i typ en halvtimme blir bara för mycket och filmen får en svag tvåa av fem i betyg. Sedan om filmen bara följer boken vet jag intem men trovärdigheten mot t ex Harry Potter-filmerna är stor. The desolation of Smaug är lite som filmen 2012 fast den utspelar sig i en fantasyvärld i stället för i USA. // Max Colliander

Prometheus, den omtvistade spinoffen på de gamla klassiska Alien-filmerna med Noomi Rapace i huvudrollen. Jag hade väldigt låga förväntningar på Prometheus då jag hört ganska mycket negativt om den och att den inte alls var en Alien-film. Att detta inte är en traditionell Alien-film har såvitt jag vet ingen ansvarig filmmakare påstått. Jag tycker filmen var riktigt spännande om än rikigt korkad på sina hörn. Men med alla Alien-referenser och det spännade slutet ser jag fram emot en uppföljare som jag inte ska vänta lika länge med att se. En stabil 4 av 5 i betyg. // Max Colliander

 

Såg IRL på bio nyligen och den var ruskigt bra. En svensk ungdomsfilm som handlar om en kille som mobbas i skolan men inte berättar för någon.

På Internet, i ett onlinespel är han dock mer självsäker och hänger mycket med en tjej, som en dag vill träffas, IRL (in real life). Då filmen har en och annan twist vill jag inte beskriva handlingen mer än så, men den får 5 av 5 i betyg och jag vill absolut se om den. // Max Colliander

 

Flight är en dramafilm från 2012 som jag inte visste nånting om när jag såg den mer än att den handlade om en flygkrasch. Med Denzel Washington i huvudrollen kan inte mycket gå fel även om det mesta går fel i filmen. Själva scenen med kraschen är imponerande och filmen känns äkta rakt igenom så om det varit baserat på en sann händelse hade jag inte blivit förvånad.

 

Flight får en stark fyra av fem i betyg, kul med så bra filmer som man i förväg knappt vet något om. // Max Colliander

Dom över död man är en berättelse om journalisten Torgny Segerstedt, journalist som stod upp mot Hitler under 1930-talet. Filmen är svartvit för att man ska få den rätta stämningen och är ett ganska tragiskt drama rakt igenom. Filmen saknar intrig och känns mer som ett personporträtt av Segerstedt och hans liv.

 

Filmen är full av kända, jättebra skådespelare bl.a. Lennart Hjulström och Peter Andersson från Johan Falk-filmerna samt Lia Boysen och Pernilla August m.fl.

 

I underhållningsvärde får filmen bara 2 av 5 men då den tar upp intressanta historiska händelser med blir det ändå 3 av 5, men jag ser det nog mer som en dokumentär än en drama-film. // Max Colliander

 

 

How i met your mother är en serie som handlar om Ted Mosby, och hans vänner Marshall, Lily, Barney och Robin samt berättelsen om hur han träffade sina barns mamma. Man har under seriens gång kommit allt närmre detta möte med nya ledtrådar men Ted är otroligt duktig på att dra ut på berättandet, som alltså är på sin åttonde säsong nu med 185 avsnitt och en säsong nio kommer också att komma.

 

Under föregående säsong började jag tröttna lite på Teds desperata jakt efter "the one" och Barney var inte längre sig själv. Men jag tycker de räddar upp allting i denna säsong som jag vill säga är den bästa hittills. Mer tänker jag inte spoila. Säsong åtta får i alla fall fem av fem i betyg och tack Pirate bay för att jag fick chansen och se detta utan att ha fått något som helst spoilat för mig innan. // Max Colliander

The message är en tre timmar lång mastodontfilm från 1977 som handlar om islams profet Mohammed. Filmen kan ses som en berättelse om Islams uppkomst på 500-600talet och den fångade mig ganska bra då det inte märktes hur lång filmen var.

 

En del ytliga saker med religionen som jag känt till förut lärde jag mig mer ingående nu men jag har ändå svårt att förhålla mig till filmen eftersom min syn på religioner kort och gott är att de inte behövs på något som helst sätt.

 

Men vill man veta mer om religionen Islam och se en spännande film är det här ett intressant val. Jag ger filmen 4 av 5 i betyg. // Max Colliander

Apollo 18 är en film som kom ut år 2011, och det var en slump att jag upptäckte den. Den är inspelad i dokumentärsform och utlovar på fodralet att om man gillar Paranormal activity-filmerna kommer man gilla den här. Visst är den uppbyggd på samma sätt men detta lär vara en lågbudgetfilm om än skrämmande och helt okej.

 

"There´s a reason we´ve never gone back to the moon" är filmens tagline och den gillar jag skarpt. Stör mig dock mycket på att det på fodralet endast klassas som sci-fi + thriller men likt IMDB klassar jag denna som skräck och det är inte i någon liten dos heller. 

 

Handlingen då, några amerikanska astronauter åker ut på ett topphemligt uppdrag till månen, ingen får veta att de åker dit och försvardepartementet, inte NASA leder aktionen. Väl på månen börjar mystiska saker hända och skräcken byggs upp på ett klassiskt vis men min favoritscen avslöjar jag inte här. Jag tycker ändå filmen var bra trots att flera scener gjordes så fula. För att vara en så okänd skräckfilm gillade jag den och den får en stabil 3 av 5 i betyg. Gillar du skräckfilm, så se den här. // Max Colliander

Det finns åtskilliga filmer om Fantomen på operan och här är en version från år 1943. Filmens handling känns överflödig men jag gillar att man får se lite vem fantomen var innan han blev operans fantom. Den kända musiken av Andrew Lloyd Webber är inte med i filmen av den enkla anledning att han föddes först fem år senare. Det är en spännande film som säkert var i toppklass när den kom ut, 5 av 5 i betyg. // Max Colliander

Med ett gäng härliga skådespelare (främst Richard Ayoade) tar filmen sin början med ett mystiskt mord i en lugn och trygg villaförort i USA. En man kommer mördarna på spåren, och inser att de (utomjordingarna) kan vara förklädd till vem som helst. Deras väldigt ostrukturerade lite för barnsliga grannpatrull börjar spana och kommer något på spåren.

 

The watch är en barnslig amerikansk rolig film som känns väldigt annorlunda, och inte helt förutsägbar. Den får en stark 3 av 5 i betyg. // Max Colliander

 

p.s. jag brukar inte gilla skådespelaren Ben Stiller men han känns ok här

 

En musikal med många jättebra skådespelare, bra musik och i sin helhet en jättebra film. För att nämna några av skådespelarna så har vi Hugh Jackman, Russel Crowe, Amanda Seyfried, Helena Bonham Carter och ja jag vill nämna minst lika många till men en som verkligen överraskar är Sacha Baron Cohen mer känd från Borat, en film jag sågade rejält.

 

Les Misérables utspelar sig strax efter den franska revolutionen och allt var väl knappast en dans på röda rosor. Jean Valjean rymmer från ett omänskligt långt straff, skaffar sig en ny identitet och blir en framgångsrik affärsman. Men han kan inte släppa tankarna på mannen som räddade honom, och hur han ska kunna betala sin skuld. Samtidigt som vi följer Valjean pågår hela tiden oroligheter och uppror spirar mot makten. Filmen rekommenderas varmt och får 5 av 5 i betyg, alla musikframträdanden är inte superbra men inga av dem är dåliga. // Max Colliander

 

En klassiker från år 1964, med Julie Andrews i huvudrollen som den magiska barnflickan Mary Poppins. Filmen var i sitt sammanhang på 1960-talet säkert väldigt imponerande och bra men jag blev väldigt väldigt besviken. En musikal i sig ställer väldigt höga krav, ett enda tråkigt nummer kan sänka betyget och man börjar tänka på annat i stället. Antalet sådana musiknummer var alldeles för många och alldeles alldeles för långa.

 

Skådespelarna var helt okej allihopa men det finns ingen sång som etsat sig fast hos mig, kan jämföras med The sound of music, även den med Julie Andrews i huvudrollen där 100 % av musiknumren är bra.

Tyvärr får Mary Poppins bara 1 av 5 i betyg men kan tilläggas att jag var ganska trött när jag såg den. En klassiker som jag har sett en gång, och det räcker för min del. // Max Colliander

Trots skådespelare som Jonas Karlsson och Marie Robertson är det här en riktigt dålig film. Skådespelarna borde inte satt sin fot i filmen och låtit den vara lite av vad den just är, ett skämt. Storyn i sig är det inget fel på heller då det handlar om en man som inte får jobb som pilot p.g.a. att de vill ha en kvinna. Han söker då jobbet igen och klär ut sig till kvinna, skapar sig en ny identitet.

 

Hela felet i filmen är dess trovärdighet. Det tar inte lång tid innan jag tänker "men ofta de går på det där" och sedan radas dessa situationer upp på rad genom hela filmen och förvärras också i upprepade exempel då pilotens egen mamma inte kan skilja han åt bara för lite smink, peruk och en förställd röst. Att Jonas Karlsson i sin roll dessutom "runkar ihjäl" komikern Björn Gustafsson som spelar inneboende hos huvudrollens syster gör det inte mer trovärdigt.

 

Nä filmen har en fin grundtanke men är så pass icketrovärdig att den aldrig kommer ses igen. En mycket svag etta av fem i betyg. // Max Colliander

 

Julkalendern 2012, Mysteriet på Greveholm - Grevens återkomst är till ända sedan ett tag nu men jag såg varenda avsnitt. Jämfört med år 1996 då Mysteriet på Greveholm var julkalender var det nu lätt och följa då avsnitten lades upp på SVT-play att se på när man själv ville.

 

Grevens återkomst handlar i alla fall om en ny familj som flyttar in på slottet och återigen börjar mystiska saker ske. Spökena Jean och Staffan är tillbaka och tomtenissarna har åter problem med att få bort grejer i rymden som hindrar jultomtens framfart. I sin helhet var det en mysig julkalender med många nostalgitrippar till kalendern från 1996. Att hela familjen Olsson var tillbaka, samt Dioda och Sprak var ett stort plus.

 

Dock blev det aldrig riktigt spännande och jag tycker manuset hade kunnat vara mer genomtänkt. Men kalendern får iaf en stark 4 av 5 i betyg, kul att följa en julkalender var massor av år sist jag gjorde det. // Max Colliander