Var ett rätt bra tag sen nu jag upptäckte ett band som heter Ministry of Magic och gör egna låtar som handlar om Harry potter-böckerna. Min favorit är nog ändå låten "Hero" men här kommer deras låt "Accio Love" som handlar om Ron och Hermione. Tycker dock de spelar illa på könsroller i låten då de sjunger om att Ron kommer och räddar henne, hallå det är ju tvärtom i böckerna oftast. // Max Colliander Låttext är med i videon:

Så jävla bra text, militant antimobbing (min tolkning) och att va den där killen som alltid väntar på tjejen oavsett vad sån har väl alla varit någon gång i livet. Aja ska inte skriva mer om hur jag tolkar låten eftersom alla ändå tolkar Kents musik så himla olika på sitt eget personliga vis. Sett dom 4 gånger nu // Max Colliander

Idag har jag hunnit med mycket, men ändå känns det som jag har massor med saker kvar att göra på "Attgöralistan". Fått ett bud på ett tv-spel jag lagt upp på Tradera nu, trevligt trevligt. Annars har jag skrivit på min åsiktsblogg och några bloggutkast på densamma. Under hela dagen har två låtar gått om varann i datorn. Tycker det är lite kul för jag är ju allätare om man ser till musiksmak och dessa två låtar är ju verkligen olika.

Mad Cranium - Vote4 Pirate från år 2010
Fick tips om låten på Arvikafestivalen och har sedan tankat ned den på datorn. Dock inte beslutat mig för hur jag ska rösta i höstens riksdagsval än, det är riktigt kul och ha alla dörrar öppna så att säga. Annars är Moderaternas vallåt rätt underhållande med.


The Buggles - Video killed the radiostar från år 1979
Upptäckte låten på ett Singstar-tvspel nyligen (på en legendarisk fest:p) och fastnade för låten, rösterna och texten direkt. Madde köpte skivan begagnat på Arvikafestivalen och den finns på datorn med. Tycker den är skön och lyssna på och ser man på utvecklingen sedan låten gjordes kan man ju spinna vidare på låten, ex:
Video killed the Radiostar - VHS killed the Videostar - DVD killed the VHSstar - Blueray killed the DVD-star - Pirate bay killed them all, eller nåt:p.

// Max Colliander

Så jävla bra text, militant antimobbing (min tolkning) och att va den där killen som alltid väntar på tjejen oavsett vad sån har väl alla varit någon gång i livet. Aja ska inte skriva mer om hur jag tolkar låten eftersom alla ändå tolkar Kents musik så himla olika på sitt eget personliga vis. Ska se dom i sommar igen förresten:D // Max Colliander

Texten till låten i videon - Ja, om det inte var för avsaknaden av skön melodi under ordinarie text så hade detta mycket väl kunnat vara den bästa Kentlåten ever enligt mig. Men refrängen är sååå, odödlig. Ska inte skriva mer nu utan jag tolkar låten som jag gör och andra som dom gör. // Max Colliander

Haha, detta är den sång som sjungits mest i skolan på sistone. Kul grej:)! // Max Colliander

Det finns mycket bra musik, och många bra artister och band. Men om jag ska kalla mig fan av något, ett riktigt fan så får svaret bli Kent. Jag upptäckte Kent egentligen redan på 90-talet då musikvideon till låten Om du var här (albumet Isola) gick på Voxpop. Då, avskydde jag Kent, och det är jag inte stolt över. Eller avskydde kanske inte men ogillade ordentligt eftersom den musikvideon var läskig med alla skyltdockor och det röda ljusskenet som jag minns. Minns några andra videor på Voxpop som jag kanske gillade litegrann.

2002 kom dock genombrottet. Var aktiv i ett partipolitiskt ungdomsförbund och med i världens bästa kompiskrets såklart i ett gäng där jag var yngst. Min dåvarande drömtjej i ungdomsförbundet var ett Kent-fan och introducerade mig för deras senaste album Vapen & ammunition. Albumet gick rakt in i mitt hjärta och visst var tjejen och vänkretsen påverkande men sedan dess har jag alltid gillat bandet. Köpt varenda album och är idag en glad ägare av alla album även de engelska + Hjärta & smärta EP, samt samlingsboxen med alla skivor igen typ:p.

Under Du och jag döden-turnén såg jag de live med pappa och en till i Stockholm och när de besökte Tropez records var jag där och fick skivan signerad. Sedan tog det några år, tills nu år 2010 då jag såg de live igen. Var nere i Malmö och hälsade på min syster och sista kvällen gick vi på Kent under deras nuvarande turné i samband med att skivan Röd släppts.

Sällskapet vi hade var kanonkul och var massa av syrrans kompisar och deras kompisar etc. Förbandet skippade vi men fick jättebra platser i publiken ändå. Konserten var hur bra som helst men en stor sak man minns är att den var för kort, de hade gärna fått spela typ fem timmar till, vilket de har låtar till med! Kul med generationsskiftet också många yngre som kunde alla nyare låtar och äldre som mest kundede äldre låtarna.

I mina ögon är allt från Vapen och ammunition och framåt nytt, Isola och Hagnesta Hill modernt och de äldre albumen gamla och bäst på sina egna sätt och vis.

Några låtar som spelades på konserten var Kevlarsjäl och Dom andra och väldigt mycket från Röd. Vi var lite spända på vilken låt de skulle avsluta med, och till några av de andras besvikelse var det inte 747 utan min absoluta favorit Mannen i den vita hatten (precis som på min första Kentkonsert). Den låten är bättre än det går och beskriva i ord, och så unika Kent är har de vid olika konserter kört olika slut på den låten. Alltså efter sista refrängen kör de ännu en vers med helt ny text som typ ingen i publiken kan.

Nä nu är inlägget väldigt långt, så jag bidrar en bild på lite av folket som var med på konserten i Malmö. Dan, Kia, Gabbie och syster som ser lite sur ut xD. // Max Colliander

(foto: Max Colliander)

Det var många bra uppträdanden på Musikdirekt när jag var där för ett tag sen. Men en låt har etsat sig fast och jag kommer på mig själv med att gå runt och tänka på den, en refräng som fastnar verkligen. Jag gillar texten i låten också så tänkte att jag skulle uppmärksamma bandet Abrunn och deras låt Historielektionen lite extra, här på bloggen. // Max Colliander