Filmen The adventures of Tintin handlar om en klassiska journalisten som hamnar i diverse äventyr, från (Belgien?). Det finns massvis med seriealbum och nu ska det alltså göras film även om denna karaktär och fler filmer kan det bli. Jag har själv aldrig läst Tintin utan bara bläddrat i serierna, och minns ett gammalt tv-spel som hette Tintin i Tibet.

I denna film så hamnar Tintin och hans hund Snowy mitt i ett stort äventyr i jakten på en skatt. Tre olika ark med ledtrådar och en kamp mellan två män som vill komma åt skatten, mycket pangpang, lite humor och många överdrivna scener där man redan förutser vad som kommer hända.

Gällande förstörelsen Tintin och de andra orsakar i andra delar av världen går att jämföra med den i Team America, dock är det inte ironiskt menat här utan folk dödas och oskyldiga drabbas men vad gör väl det när Tintin letar efter en skatt.

Filmen är snyggt animerad och det är väl det bästa i filmen. Storyn och alltför många scener är tråkiga alternativt överdrivna så betyget räcker endast till 2 av 5. Tror dock man uppskattar filmen mer om man från början är ett Tintin-fan. // Max Colliander

Den femte och sista filmen om apornas planet från 1960-1970talet. Filmen tar vid strax efter där fyran slutar och apornas revolution är genomförd. Byn där Ceasar styr är jämlik mellan människor och apor men missnöje gror bland framför allt gorillorna.

I den förbjudna zonen, en stad förstörd av kärnvapen finns överlevande människor som börjat mutera lite, och av ett rent missförstånd tar båda sidor till vapen i samma syfte, att försvara sig. Med lite kommunikation hade det krigsslag som blir oundvikligt kunnat stoppas. Filmen är lysande och metaforerna till vapenhetsens USA är tydliga.

Jag är förvånad att fem filmer irad ändå kan hålla så hög kvalité, och lite förvånad att de inte gjorde fler filmer då det rent storymässigt hade fungerat. Men det var kanske lika bra att stanna på fem filmer. Bortsett från tvåan tycker jag samtliga filmer är toppenbra. 5 av 5 får Battle of the planet of the apes / Max Colliander

Denna film är nr 4 av 5 i den klassiska serien om Apornas planet, och utkom år 1972. Cornelius och Ziras son Caesar bor med den gamla cirkusägaren i en värld som på ca tjugo år förändrars drastiskt.

I en mystisk epidemi har alla hundar och katter dött ut och människan har i stället tagit apor till sina husdjur och betjänare i ett totalitärt övervakningssamhälle. Aporna som utvecklats och blivit mer intelligenta ju mer de drillats fångas in runt i världen och testas sedan hårt och brutalt av människorna för att se om de platsar i samhället, ex som personliga betjänter.


Apan Caesar, vars föräldrar kom från framtiden kan prata men det är ytterst hemligt. Efter att ha råkat försäga sig i affekt bestämmer sig Caesar att börja kämpa för apornas rättigheter. Han börjar organisera ett uppror och revolutionen närmar sig.

Jag tycker denna film är väldigt bra, spännande och metaforerna till slaveriets tid är många. Men samtidigt är inte heller hjälten Caesar perfekt och god på alla sätt och vis. Filmen får utan tvekan 5 av 5 i betyg.

Effekterna från 1972 är snygga och intressanta det enda jag riktigt stör mig på är apornas gångsätt som mer påminner om zombiewalken i Michael Jacksons musikvideo Thriller än om någon apgång. Det är kul med att Roddy McDowall hänger med i denna film med, och spelar rollen som Caesar  // Max Colliander

Rise of the planet of the apes, från förra året var väldigt hajpad då den kom ut. Originalfilmen är klassikern Planet of the apes från 1968 och är troligen någon form av uppföljare till Planet of the apes från 2001.

Som i alla sådana här filmer är det en forskare (spelad av James Franco) som uppfinner något nytt ämne som gör djuren intelligenta, är det inte hajar så är det apor då. Storyn är inget nytt och skådespelarna är inte lysande heller trots namn som Tom Felton och John Lithgow i rollerna. Filmen lovar mer än den håller kan man säga.

Musiken (Patrick Doyle) i filmen är dock riktigt bra och snygga scener finns det gott om. Men som tittare vet du redan från början vad som kommer hända och vem som ska vara elak och vem som ska mena gott. Därför är filmen ganska tråkig till en början men de sista 40 minuterna bjuder på underhållning med många riktigt snygga scener. Filmens som helhet får 3 av 5 i betyg // Max Colliander

Detta är den tredje filmen av fem i serien om Apornas planet från 1960-70talet. Filmen tar vid där tvåan slutade och jorden slutligen förstörs av kärnvapen. Men aporna Zira och Cornelius lyckas fly i en farkost och hamnar av tryckvågen från jordens förstörande i en tidsparadox och landar på jorden igen, nu på 1970-talet.

De blir till en början kändisar som alla tycker om men ju mer människorna (i USA givetvis) lär sig om deras och jordens historia ju mer skeptiska och t om fientliga blir de. Zira som är gravid och snart ska föda tvingas fly med Cornelius.

Filmen har flera uppenbara brister i form av ologiska beslut från regeringshåll, ofta man låter en "utomjording" bara gå och shoppa helt normalt samt har minimal säkerhet kring dom. Filmens slut är riktigt starkt i stil med Romeo och Julia-historien och filmen gör ett stort uppryck från föregångaren Beneath the planet of the apes, stark 4:a av 5 i betyg. // Max Colliander

p.s. pinsamt att dvd-fodralet på svenska innehåller faktafel

Det här är uppföljaren till klassikern Apornas planet, från 1968. Denna film nr två av flera utkom år 1970 och är alltså rysligt gammal.

Ett team amerikanska astonauter landar på samma planet i samma tid som i den första filmen i syfte att söka efter de i första filmen. Strax efter kraschlandningen är Brent den enda överlevande och han slår följe med Nova i sökandet efter Taylor och hans besättning.

I den förbjudna zonen sker märkliga, övernaturliga saker och under sökandets gång planerar aporna en invasion av den förbjudna zonen. Filmen låter inte så intressant och det är den inte heller. Ett praktexempel på när en uppföljare av en klassiker bara blir dålig. 1 av 5 i betyg. // Max Colliander

Bättre sent än aldrig, jag har nu sett filmen The usual suspects från 1995. Filmen var Kevin Spaceys genombrott och en alldeles lysande film är det.

Fem män som är eller har varit kriminella tas in i häktet misstänkta för samma brott. De släpps kort därefter och där kunde det ha slutat. Men en tid därefter dör alla i eldstrid med andra kriminella men den smått efterblivne Roger "Verbal" Kint (Kevin Spacey) klarar sig undan eldstriden och tas in på förhör. Där håller polisen förhör med honom och han ser ingen annan utväg än och erkänna och berätta precis allt, även vad han vet om den beryktade Kaiser Söze som tros vara inblandad.

Det låter kanske inte så intressant men jag vill inte spoila något. The usual suspects heter De misstänkta på svenska och är en klassiker rakt av, flera filmer och serier har gjort div. parodier på den och jag själv har aldrig sett en film med en så awesome twist i slutet tror jag.

Filmen är väldigt spännande och lite hemsk emellanåt men inte läskig. Skådespelarna är super och jag vill även lyfta fram Pete Postlethwaite som är otroligt bra i sin roll som Kaiser Sözes advokat Kobayashi. Filmen får 5 av 5 i betyg och jag tänker se den igen. // Max Colliander

Filmen Into the wild är baserad på en sann historia om en ung man som efter examen väljer att gå sin egen väg, i form av att ändra hela sin livsstil. Christopher lämnar sin familj utan och säga vart han ska, sopar igen de sista spåren och ger sig av till sitt livs Alaskaäventyr. Utan identitetshandlingar, med ett nytt fejkat namn och utan mobil etc. ger han sig iväg. Under filmen får man lära sig mer om hans upppväxt och familj samt följa honom under resans gång varvat med "nutid" då han är i Alaska.

Jag hade stora förväntningar på denna film eftersom Sarah sa att den var så bra och jag gillade den verkligen den var mycket annorlunda och jag visste inte att filmen var baserad på en sann berättelse när jag såg den och någon baksidetext hade jag inte läst då filmen var fildelad vilket ökade spänningen ytterligare. Into the wild är en vacker och spännande film med bra skådespelare och stämningsfull musik.

Man kan ju heller inte undgå tanken, att tänk om man skulle göra sådär själv, bara packa och dra undrar hur det skulle vara. Jag skulle vilja rekommendera den här filmen för alla som inte redan sett den och jag skulle gärna se den igen någon gång. Den får en mycket stark 4 av 5 i betyg. // Max Colliander

 

Såg denna show för typ fjärde gången nu, och lika bra om inte bättre. Henrik kör 1,5 timmes show i Stockholm och ren humor är det inte utan allvar och ironi och mycket psykologi och allt är en stor underhållande show. Henriks show handlar mycket om 90-talet och är ju därför perfekt för oss som växte upp på 90-talet även om vi inte minns allt. Jag har alltid gillar komikerna Robert Gustafsson och Magnus Betnér mest men med detta är frågan om inte Schyffert ändå är störst av de alla. Tycker även det är kul att jag träffat honom:p. 5 av 5 i betyg, se den! / Max Colliander

127 hours, en film baserad på en verklig händelse om äventyraren Aron Ralston. Ralston är en i de flestas ögon rätt galen äventyrare som istället för att sitta inne och se på tv drar ut med cykeln till berg- och ökenområden som är helt öde.

Under den här turen vi får följa med honom på går det dock snett. Ett relativt litet klippblock rasar och kilar fast hans arm mitt bland alla klippor långt ned i en skreva, och det är där filmen till stor del utspelar sig, låter inte så underhållande va? Men det är det, en nagelbitare utan skräck och känslan av att det är en verklig händelse känns i ryggraden.

Bortsett från en bra story så är det skådespelaren James Franco som lyfter filmen till en så hög nivå. Under de dygn han sitter där får vi följa hur han tänker och hur han mår och mer eller mindre desperata tillvägagångssätt för att försöka ta sig loss. Det är t om nästan så att man får en tår i ögat i slutscenerna. En riktigt bra film som är värd och se även om man inte tycker den låter så intressant. En stark 4 av 5 i betyg från mig. // Max Colliander