Människohamn är den tredje boken av John Ajvide Lindqvist som jag läser. Anders har en stuga på den fiktiva ön Domarö i Stockholms skärgård. En vinterdag åker Anders och hans hustru Cecilia skidor ut till Gåvastens fyr med sin sexåriga dotter Maja. Allt är som vanligt men plötsligt sker det ofattbara, Maja försvinner spårlöst. Skilsmässa och alkohol väntar för Anders som går ned sig. Några år senare återvänder han till Domarö och börjar inbilla sig saker, försöker Maja få kontakt med honom, finns hon någonstans? Domarö bär på många hemligheter och ruskigheter liksom berättelsen gör.

Hela boken utspelar sig på Domarö och man får dyka ned i tidigare generationer och följa Anders farmor Anna-Greta och hennes man Simon en hel del med. Ibland undrar man om Anders verkligen är bokens huvudperson, men det är mestadels intressant att följa andra personer också. Precis som de tidigare böckerna jag läst är detta en mycket spännande och bra bok och paradoxalt nog ville jag läsa hela tiden men samtidigt inte att den skulle ta slut.

Boken får 4 av 5 i betyg och det lutar varken upp eller ned på den skalan. Människohamn är en bok med flera höjdpunkter och jag gillar att alla citat från Bamsetidningar är från tidningar jag själv har, många musikaliska citat är också med i boken som just citat. Jag har svårt och välja i vilken rangordning boken kommer jämfört med Hanteringen av odöda och Låt den rätte komma in, men jag tror nästan att Hanteringen av odöda ändå är bäst av de tre medan de andra är lika bra. Nu är jag sugen på ytterligare böcker av Ajvide Lindqvist så tack och hej. // Max Colliander