Visst finns det många sätt att vakna på, och jag kan sålla mig till de människor som nu väckts genom att någon slängt ett glas kallt vatten i ansiktet när man legat och sovit. Det var i våras när jag tillsammans med Jon, Sandrah och Leo reste med färjan till Helsingfors som jag sedan somnade i en soffa, i Helsingfors då inte på båten där vi hade hytter.

Plötsligt vaknade jag av ett glas med vatten i ansiktet och en Sandrah som skyndade därifrån. Jag blev klarvaken och folk skrattade, jag med. Hon var nog lite orolig att jag kunde bli arg men jag bjöd på det. Kul värre och vaknade till gjorde man ju verkligen. // Max Colliander


(party på Finlandsbåten på vägen hem)

Var på väg hem från Årsta och hade gått hur mycket som helst under dagen, klockan var mycket och satte mig för att vila utanför GC. Rätt som det är dyker två killar upp varav den ena vinglar en del, försöker stjäla en stol men hans kompis hindrar honom. Sedan rusar han emot mig och visst blir man lite rädd.

Men det han gjorde var och plocka fram en stor bukett blommor som han prompt ville ge mig. Vid en lyktstolpe nästan hemma la jag dock ned buketten (inte alldeles fräsch). Det såg lite sorgligt ut dock, som om någon nyligen dött vid lyktstolpen. Men trevligt värre i alla fall, inte en vanlig kväll. // Max Colliander

Var en fest ute på landet man blivit bjuden till då. Så vi tog bussen ut och på en väldigt smal väg började det skaka som bara den så man fick både hålla i sig och ha bältet på. Det kändes lite som att åka berg och dalbana faktiskt. Smart som jag var utbrast jag något om att det ju var på den vägen som typ åtta personer dog när bussar kolliderade för några år sedan, folk vart ju inte mindre rädda av det.

När så bussen började ryka och chauffören gav upp så stannade vi till längs vägkanten. Det var väldigt kallt ute så folk satt kvar i bussen och sysselsatte sig bäst de kunde, en hel del med alkohol då det var helg. Själv pallade man inte bara sitta och vänta utan gav mig ut på vägen med de andra. Chauffören och några till hånlog nästan när jag sa att jag tänkte lifta för det där kunde ju ta hela kvällen och fixa. Men tji fick dom.

Inom loppet av tio minuter stannade en bilist och plockade upp oss. Vi beskrev vart vi skulle och hon sa att det skulle bli en liten omväg för henne men att det var okej bara hon ringde sambon och sa att hon blir lite sen. Denna bilresa blev då rätt intressant, för inte hittade vi rätt heller. När vi var nära Gimo och jag satt med luren och försökte få tag på husvärden som skulle bo flera km från busshållplatsen fick vi i alla fall svar att vi åkt alldeles för långt. Men bilisten Sofia, 35 år var hur snäll som helst och körde tillbaka och vi fann slutligen busshållplatsen. Tack och hej och hon for iväg. Sophie skulle komma med en senare buss och den kom endast 2 min därefter. Och tacka fan för att den bussen hämtat upp alla på vår tidigare buss.

Kort och gott tjänade man två minuter på att lifta. Men kul var det! // Max Colliander

Under Peace & Love-festivalen 2007 i Borlänge levde jag loppan, dygnet runt. På dagarna var jag funktionär åt en organisation några timmar men sedan på kvällarna och de långa nätterna var det festa festa festa som gällde samt se på olika uppträdanden då såklart. Såg bl.a. Nationalteatern, Alice Cooper och Anna Ternheim. Sov väl i olika tält varje natt också hade inget eget så :p. Hur som helst.

Någon av de sista kvällarna hakade jag och en tjej ihop och hängde i ca ett dygn. Vi sprang runt tillsammans och tävlade i vem som kunde få flest hångel under en natt och även om räkningen tappades rätt fort så var det över 50 hångel. Att man dagen efter hade munsår var kanske inte så förvånande. Hoppas bara smittan kom från någon i slutet av natten annars lär man ha smittat typ hur många som helst. P&L 07 är oförglömligt av många orsaker och här är en, ett speciellt och roligt minne. // Max Colliander

Var för bara något år sedan när jag hälsade på Tvåan i Malmö. Efter att vi varit på en Kent-konsert med hennes polare så drog vi vidare, rätt påverkade, mot en krog i stan och satt där och drack lite till och skrålade Kent-låtar allihopa. När krogen skulle stänga eller om personalen bara fick nog av oss så kom de i alla fall till vårt bort och sa att vi fick lägga av och sjunga schlagerlåtar.

Detta var samma helg som Manboy skulle ha vunnit Melodifestivalen. Det kändes som en rätt stor förolämpning och blanda ihop Kent med schlagermusik men det var rätt kul med, vettefan om vi sjöng så bra i alla fall. Kul minne från Malmö, rikets tredje största stad. // Max Colliander

Jag var i Gävle och skulle träffa lite folk och hela kvällen kändes mest värdelös. Minns att jag ringde Alexander som jag inte hört av på länge bara för att ha något och göra. På något sent tåg hem vart det dock lite trevligare. Mannen som satte sig bredvid mig på tåget var social och vi snackade en del om musik och kom sedan in på andra ämnen. Då haka en ung kvinna på samtalet som satt i samma vagn som oss och vi diskuterade en massa olika saker.

Jag som egentligen haft en rätt värdelös dag och kväll hade inget inplanerat så när vi kom fram till Uppsala stod jag och kvinnan kvar och pratade en massa. Sedan skulle hon promenera hem med sina stora väskor och hon skulle gå ända till bortre Luthagen. Snäll som jag var erbjöd jag mig att hjälpa henne och bära och hon tog tacksamt emot. Så vi promenerade där hela vägen och samtalade om det mesta och det var riktigt trevligt. Hon var typ 25-30 år och hade man så var liksom aldrig något flirtande på något sätt. Själv var jag väl 19-20 år typ när detta hände.

Slutligen kom vi hem till henne och jag följde med in en kort stund och såg hur hon bodde. Hon ville ge mig något som tack för hjälpen men jag sa att jag inget ville ha men hon insisterade. Efter en del rundspringande i lägenheten kom hon på att hon hade ett paket blåbärsglass (1 liter) i frysen och jag tog emot den på ett villkor - Jag fick endast äta den själv eller bjuda till personer som var lika snälla som jag. Lär ha fått en sked också för sedan promenerade jag hem från Luthagen till Fålhagen och åt av glassen. Sedan åt jag upp det som var kvar av glassen med några kompisar. Kvinnan, ja jag minns inte vad hon hette och vi böt aldrig nr eller så. Kul minne som nu finns sparat här med. Tack och hej // Max Colliander

(Hittade inte bilden i den stora röran. Men nånstans finns en bild på glassen:p)

Första gången jag badade i en fontän var hösten 2003. Natten var ung och den där äldre tjejen jag var så kär i hade förgyllt kvällen från första början. Sedan kom valresultatet och Sverige sade Nej till EMU. Firanden skedde över hela staden och vi två m.fl. drog till fontänen på Vaksala torg för att segerbada. En riktigt kul kväll på alla sätt och vis som jag kommer minnas länge. // Max Colliander

Var väl typ fyra år sedan nu. Under den där intensiva Lunarstorm-tiden :D haha. Satt någon fredagkväll och hade tråkigt så sågjag på "lajv" att en tjej 20 år frågade om någon ville spela Lasergame om två timmar i Uppsala. Jag hajade till direkt och kollade in hennes användare.

Värt och kommentera så fick hon typ 20 meddelanden i stil med "tja snygging msn?" "Tja lust och hitta på nåt?" osv. från killar från hela landet. Hallå hon ville spela Lasergame om två timmar inget annat! Hon såg bra ut dock och gjorde en del modelljobb. Jag kollade in i alla fall så hon verkade vara en seriös person och skrev till henne. Vi böt msn och snackade vidare och hon förklarade att hon, hennes pojkvän och arbetskamraterna bokat Uppsala Lasergame men en kollega blivit sjuk så de var ojämna lag. Hon hade kommit på idén att lajva ut på Lunarstorm och de andra hade bara skrattat, tji fick dom.

Jag cyklade mot Svartbäcken och var där ca en kvart före tiden vi sagt. Alltid bra och vara i god tid när man träffar någon från Internet (något jag gjorde rätt ofta på den tiden). Sedan kom en blond tjej och sedan en massa killar. De tyckte det var skitcoolt att hon på så kort tid hittade en som vilel vara med och spela och särskilt från det nördiga Lunarstorm. Vi blev jämna lag och om gröna eller röda vann minns jag faktiskt inte men kul var det och gratis för min del.

Efteråt chattade vi lite men det visade sig att vi inte verkade ha något alls gemensamt, ingen personkemi alls liksom så allt rann ut i sanden och kontakten försvann. Ett kul minne i alla fall, och speciellt. // Max Colliander

Detta hände när jag sommarjobbade på Petterslunds förskola. Sommarjobbet var i allmänt riktigt kul och vi var 4 ungdomar som arbetade där och vi hade skitkul ihop. Efter lunchen ska ju barnen tvätta händerna efter sig och på min avdelning 1-3 år så var ju barnen rätt små. Jag sa något i stil med att "nu får du gå och tvätta händerna på toaletten" men han ville inte. Jag sa åt han igen och blev mer bestämd på min sak och upprepade mig. Han lyssnade slutligen och sprang iväg till toaletterna.

Ca 5 min senare kommer handledaren med pojken i handen som ser ledsen ut och hon är arg på mig. Hon frågar rakt ut varför jag sa åt honom att gå och doppa händerna i toaletten. Först fattade jag inte vad hon menade men sen klarnade det. Pojken hade missuppfattat mig och det var därför han inte ville tvätta händerna. Om jag sa att han skulle tvätta händerna "på toa" eller hur jag nu uttryckte det så trodde han att jag menade just toan, inte handfatet. Jag förklarade för handledaren och hon skratta mest åt det, jag med. Pojken förstod inte så mycket alls tror jag.

Med anledning av detta kan man ju tänka att vi faktiskt har en del konstiga uttryck i språket ex. "Han ska bara springa på toaletten", "Hon ska sätta på filmen" osv. Små barn tolkar saker på sitt sätt, värt att tänka på. // Max Colliander

Har många roliga minnen från skolan men detta väljer jag och skriva om i alla fall. Helt random när man går i korridoren möter man en elev i sjuan som går runt med sin mobil i ett koppel. Drar mobilen längs marken liksom. Många elever frågade om deras mobiler fick para sig med "hundmobilen" men det var blankt nej som svar. Märkliga, roliga saker man inte förväntar sig kan hända i livet och i skolan. Här är en sån grej:). // Max Colliander

Var en fest i Lövstalöt tror jag. Var nog manadaa som hade festen om jag minns rätt, eller nä Kerstin måste det varit för manadaa jag och Calle satt ju på bussen till Uppsala tillsammans. Vi hade i alla fall festat en massa och var ganska väldigt på lyret. De klev av före mig och jag skulle till ändhållplatsen (Centralstationen). Jag tror jag somnade till lite så jag satt inte riktigt upp i sätet där bak. Busschauffören trodde dock bussen var tom och körde förbi Centralstationen raka vägen till Boländerna där bussarna står om de inte används. Jag nickade till och förstod att han måste missat att en passagerare var kvar. Tänkte ju att det här kunde bli en intressant upplevelse så jag sa ingenting och orkade nog ändå inte.

Väl borta i Boländerna släcktes alla lampor i bussen och en kollega kom och de pratade en stund. Sedan gick de genom bussen med ficklampor och hittade mig. Han som kört verkade skämmas en hel del för att han missat att jag var kvar, sa ju att jag skulle till Centralstationen och att det var lugnt (fick ju närmre hem nu liksom). Sedan skämdes jag väl lite jag med men var ändå kul. De bad i alla fall om ursäkt och följde mig till ett stort stängsel där de låste upp en grind och sa adjö. Det var rätt kul och jag tog en bild. Man måste ta tillvara på de små ögonblicken i vardagen, och ha kul åt dom. Jag hade kul och det har jag fortfarande åt detta minne. Lär ha varit två år sedan nu. // Max Colliander

I maj 2007 var jag med min gymnasieklass i Lubeck och våra två helbraiga mentorer Marie-Louise och Fredrik. Jag och Joel delade hotellrum och allt med resan var bara trevligt och upplyftande. Jag fotade tonvis med bilder och ett minne från klassresan var då vi gick förbi ett Apotek som hade reklam för Happy hour. Ungefär så brukar ju krogen ha här i Sverige ibland. Men att ett Apotek skulle ha sånt, en särskild tid. Ja det är ju rätt komiskt. Hittade faktiskt en bild också som jag fotade där. // Max Colliander

År 2007 var jag på min första stora festival, Peace and Love i Borlänge. Tror det var Slagsmålsklubben och Alice Cooper som krockade tidsmässigt så efter att ha sett en del av SMK drog jag och Nea till Coopers-konserten. Vi fick höra de bästa låtarna enligt mig, Schools out och Poison. Det roliga kom i slutet när han stod och vrålade om att publiken var så fin. Han vrålade ut i säkert 10 minuter om "beautiful swedish girls from Stockholm" "i love Stockholm" o.s.v. Han hade tydligen inte fattat att han spelade i Borlänge utan trodde han var i hufvudstaden:p. // Max Colliander

Måste väl ha varit sommaren 2004. Efter en fest på Lyssnaängen som betydde väldigt mycket för mig anordnad av FE (Flaskegger) så var min cykel kvar gömd i det höga gräset på en åker i Sunnersta. Jag fick skjuts av pappa för att hämta cykeln och det tog sin tid att leta där på åkern.

Rätt vad det är så stannar en annan bil vid vägkanten och en blond tjej jag känner igen stiger ur. Hon hade fått skjuts dit av sin pappa för att leta efter cykeln hon gömt där vid gårdagens FE-fest.

Men inte nog med att vi hade gömt cyklarna på samma åker och kom med samma transport för att hämta dom, så visade det sig att våra pappor var bekanta. Världen är liten, och små fina minnen är kul att spara på och plocka fram när man vill:).

// Max Colliander


(Åkern ca 6 år senare, rätt nyklippt ser det ut som. Foto: Max Colliander)

Året var 1998 och efter succen med tv-spelet Tekken 2 kom då Tekken 3 ut. Själv minns jag hur man lurade föräldrarna att spelet hette Tecknet och var det där kortspelet man spelade med kompisarna eftersom de kanske inte skulle gilla ett fightingspel. Om de gick på det eller ej vet jag inte men spelet fick jag köpa i alla fall.

Jag var en av de få i klassen som hade Playstation-konsolen och detta spel så vi satt massor med barn och spelade. Även min lillasyster fastnade i spelet men mestadels tittade hon på och hejjade fram mig när jag kämpade på genom banorna. Att få fram den värdelösa doktorn som sista karaktär tog en hel natt och är nog en av de svåraste utmaningar jag gjort genom tv-spel. Storyn var fängslande och videorna man låste upp var så grymt fint gjorda och man satt hängiven vid tvn och beundrade grafiken.

Tack vare Theatre man fick fram sedan så kunde man kolla på videorna hur mycket man ville helt utan att fajtas. Gons video var nog den absolut vackraste och musiken helt underbar framför allt när Gon landar på en fågel i slutet av videon.

Hwoarang och Nina Williams var mina absoluta favoriter och jag gillar dom i de nyare spelen med. Har idag alla spelen från Tekken 2-Tekken 6 dock inte Tekken Tag som var ett väldigt speciellt spel. Jaja, kul minne med Tekken 3 och hejaramsan lillsyrran brukade hejja på mig med (A) som jag minns jao.

// Max Colliander

På tåget hem från Kramfors sommaren 2010 slog man ihjäl lite tid, eller faktiskt väldigt mycket tid genom att skicka musik och bilder till randompeople via Bluetooth. Till en början var det ett par bakom som fick ta emot en massa låtar. Roligast var det dock på tåget Gävle-Uppsala då kvinnan framför fick hur många låtar som helst och några roliga bilder. Jag skickade bl.a. massor av Kent-låtar och instrumentala låtar från olika tvspel. Skickade även två komikergrejer där en komiker driver med fördomar oså. Skitkul undrar om hon gillar allt jag skickade sen:p. 

Första gången jag testade detta tidsfördriv var på en tågresa hem från den kungliga hufvudstaden för åratal sedan. Ett gäng tjejer satt tvärtemot mig och snackade högljutt om en f.d. pojkvän som nyligen dumpat en av dom. Jag hittade någon (uppenbarligen en av tjejerna) via Bluetooth och skickade vad jag hade, bilder på vacker natur, solnedgångar och träd. 

Tjejen som tog emot bilderna förstod inte riktigt vad som hände så hon utbrast "vafan nu skickar han nåt igen, en bild på nåt på ett träd!" Hon var redigt upprörd över att killen som dumpat henne skickade bilder på träd hon fattade ju inte riktigt vad det innebar:p. Jag satt där och sneglade på tjejerna som diskuterade mina bilder och till slut fick jag slut på bilder så jag tog en smygbild på dom där de satt upptagna med sitt. Jag sände över den med och för några sekunder såg de livrädda ut och fytusan, liksom hur hade hennes ex lyckats få en bild på dom just nu på tåget? De kollade mot mig och såg hur jag flina och skratta och då plötsligt slog det dom att det kanske var jag som skickat allt. De vart faktiskt inte sura utan jag förklarade att hon hade Bluetooth på och att jag inte hade så mycket att göra. De fick en förklaring och insåg att tjejens ex inte skickat bilder på träd och annat:p. Kul minne i alla fall. Jag kommer säkerligen slå på Bluetooth på mobilen fler tågresor framöver:).  Trevlig resa! // Max Colliander

Tror det var under år 2004 som debatten om hemlösa och en då aktuell husockupation var en het debatt i Stockholms nyhetsliv. Någon av Sagan om ringen-filmerna hade nyligen haft biljettsläpp och folk hade tältat utanför biosalongerna i uppemot en vecka för att få biljetter.

Men de hemlösa då, var fick de vara? I det ockuperade huset på Telefonplan? Nej! Tältande i någon park? Icke! Med anledning av att SOR-fanatikerna fick tälta till en bio de ville se slog de hemlösa till med samma metod. Minnst inte vilken men de valde ut någon biofilm som hade biljettsläpp om några dagar och slog upp sina tält utanför bion. Om SOR-fansen fick tälta flera dagar i väntan på en biofilm fick väl de hemlösa göra likadant. De kunde väl vara lika stora fans till en biofilm som andra kunde eller hur? Det var mycket debatt under några veckor men denna aktion minns jag starkt då det var så lysande smart tyckte jag. // Max Colliander

Var väl hösten 2008 som jag och en vän (Sandrah) bestämde oss för att bli nyttiga och då man hade någon att "tävla emot" blev det extra mycket motivation hos mig. Minns redan första veckan när jag skulle åka till den kungliga hufvudstaden och var sugen på någonting att snaska på på tåget. Ville ha en lakrisal för det räknas väl inte som godis liksom, tyckte jag. Ringde till Denise som kom att bli min stödperson som jag fick ringa när jag ville dygnet runt om jag hade någon svårighet i godisförbudet. Hon satte hårt åt direkt och jag tog ingen lakrisal på tåget, absolut inte okej fick jag till svar typ.

Sedan var det en gång då jag åt på restaurang och som vanligt ville ha en läsk och pizza som jag fick ringa henne även om jag förstod vad svaret skulle bli. Den middagen med far och syster åt jag istället pastasallad och kolsyrat vatten tror jag. Efter bara några veckor rullade det hela på väldigt bra och sötsuget försvann mer och mer. Tror inte jag behövde mer stöd från Denise sen.

Det hela påminner om alkoholister som ska sluta dricka och rökare som ska sluta röka och jag är faktiskt även övertygad om likheterna. Det sockersug som många svenskar lider av är väldigt starkt och ett beroende för många tror jag även om man inte tänker på det riktigt. Men idag finns ju socker och sötningsmedel i så himla mycket varor att t om en nyttig macka eller youghurt (som innehåller socker eller sötningsmedel) kan dämpa suget även om vi inte ser det som direkt onyttigt.

Tre månader senare när jag träffade Sandrah en gång visade det sig dock att hon inte alls hållit löftet och då fick jag plötsligt en väldigt bra anledning att lägga ned med förbuden:p. Att jag ändå klarat tre månader var otroligt bra tyckte jag, och det tycker jag än idag.

Självklart var det inte bara godis som var otillåtet att stoppa i munnen utan även:
Läsk, choklad, chips (popcorn?), pizza, hamburgare, bakelser m.m. Jag ser detta som ett fint och speciellt minne då jag tycker det var intressant och nyttigt att lära sig hur man efter bara några få veckor kunde få suget att försvinna samtidigt som plånboken såklart blev lite tjockare med. Skulle jag klara det en gång till? Kanske, men då krävs mer än bara motivation, någon stödperson kan ju alltid vara bra att ha:p. // Max Colliander