Var en fest ute på landet man blivit bjuden till då. Så vi tog bussen ut och på en väldigt smal väg började det skaka som bara den så man fick både hålla i sig och ha bältet på. Det kändes lite som att åka berg och dalbana faktiskt. Smart som jag var utbrast jag något om att det ju var på den vägen som typ åtta personer dog när bussar kolliderade för några år sedan, folk vart ju inte mindre rädda av det.

När så bussen började ryka och chauffören gav upp så stannade vi till längs vägkanten. Det var väldigt kallt ute så folk satt kvar i bussen och sysselsatte sig bäst de kunde, en hel del med alkohol då det var helg. Själv pallade man inte bara sitta och vänta utan gav mig ut på vägen med de andra. Chauffören och några till hånlog nästan när jag sa att jag tänkte lifta för det där kunde ju ta hela kvällen och fixa. Men tji fick dom.

Inom loppet av tio minuter stannade en bilist och plockade upp oss. Vi beskrev vart vi skulle och hon sa att det skulle bli en liten omväg för henne men att det var okej bara hon ringde sambon och sa att hon blir lite sen. Denna bilresa blev då rätt intressant, för inte hittade vi rätt heller. När vi var nära Gimo och jag satt med luren och försökte få tag på husvärden som skulle bo flera km från busshållplatsen fick vi i alla fall svar att vi åkt alldeles för långt. Men bilisten Sofia, 35 år var hur snäll som helst och körde tillbaka och vi fann slutligen busshållplatsen. Tack och hej och hon for iväg. Sophie skulle komma med en senare buss och den kom endast 2 min därefter. Och tacka fan för att den bussen hämtat upp alla på vår tidigare buss.

Kort och gott tjänade man två minuter på att lifta. Men kul var det! // Max Colliander