Såg filmen utan paus och kom ihåg det mesta sen förut. Det är rätt kul med pålagda scener men måste säga att man faktiskt märker vilka de är ibland då de också segar ner filmen vilket är synd. Som många trilogier känns även den här nr två i ordningen lite som en mellanfilm med en massa utdragna scener, syftar främt på slaget vid Helms klyfta.

Rent effektmässigt är det en riktigt mäktig film med flera höjdpunker, men även en del tråkigt dryga överdrivna scener (ex. Legolas åker snowboard på en sköld mitt i strid). Av och till är Gimli så dryg att jag önskar han kunde, ja åtminstone skada sig. Hallå det är krig, de kanske kommer dö allihopa, folk är livrädda och här kommer Gimli med kommentaren "vad bra" när orcherna och uruk-hai tränger in längre i Hels klyfta bara för att han ska få döda dom. Jag tror jag gillar film ett och tre i trilogin mest även om det finns överdrivna scener i alla filmer, vilket i och för sig inte är så ovanligt i filmet i allmänhet.

Men så superduper bra är inte Sagan om de två tornen, men den är bra och någon gång kommer jag se den igen. // Max Colliander