Haft en hel del jobb på högstadieskolan den här veckan. Och igår hade jag en av de mest stökiga lektioner någonsin. Jag har haft klassen förut och detta var ett extraordinärt fall. Utan att gå in på detaljer så kan jag ju säga att det tog en del på krafterna. Jag lämnade skolan 1 timme och 20 minuter efter sista lektionens slut, pratade med lite lärare oså samt klassens mentorer. Fick en hel del bra tips och förslag oså för framtiden och det tackar jag för. Idag har det varit mestadels lugnt och allt har funkat bra på de lektioner jag haft.

Upplevelsen då? Just d. Efter dagens sista lektion satt jag kvar lite i klassrummet och gick igenom papper. Då gick en av de mer "vilda" elverna (jaja ni fattar) från gårdagens lektion in. Han berättade att han egentligen hade lektion men sagt att han skulle på toaletten för att lämna klassrummet. Han sökte alltså upp mig, så att vi sen med stängd dörr kunde sitta och prata om det som hänt, hur han m.fl. betett sig. Han tog på sig den yttersta skulden och vi samtalade lite om tidigare lektioner. Han bad också uttryckligen om förlåt, och sa att det aldrig kommer bli så igen om jag har hans klass igen. Det var oerhört starkt av eleven, och kändes riktigt bra för mig. Hur mycket skäll de fått av mentorerna på förmiddagen vet jag inte, och känns inte så relevant. Han valde att söka upp mig och be om förlåtelse.

Med de tips och råd jag fått av de tre lärarna samt elevens agerande gör att jag känner mig minst sagt manad att hålla fler lektioner med den aktuella klassen. Jag kände visserligen ingen tvekan om jag skulle tänka mig och ha dm igen, men nu är jag definitivt säker på att jag säger ja ifall det behövs.  Jag trivs bra som lärarvikarie och det är även jättekul då lärare i efterhand söker upp en för och ge Cred. Nu ska jag förbereda morgondagens lektioner med bl.a. två helt nya klasser. Tack o hej // Max Colliander