Fler fria utrymmen
I en arikel på Sveriges radio uppmärksammas det faktum att politiska banderoller hängts upp vid E4. Men det är ett faktum att mer och mer av dagens gator och torg privatiseras och de enda som har "laglig rätt" att nå ut med sitt budskap är de som har kapital för det, vilket leder till att de mindre rika måste ta till andra metoder.
Att hänga upp banderoller för att föra ut sitt budskap är ett perfekt sätt för den som inte har ekonomin för att t ex kunna hyra reklampelare. Detsamma gäller affischer på elskåp, vad ska vi med dessa grå mycket fula elskåp till egentligen? Är ju jättebra om de kan användas av var och en efter behov.
Jag har mycket mer respekt för ett budskap som sitter på t ex upphängda banderoller eller affischer på elskåp än reklampelare. Reklampelaren betyder endast att någon (oftast ett företag) har pengar nog att hyra pelaren, medan det andra betyder att en eller flera individer själva valt att tillverka, och sprida ett budskap för något de tror på.
Dock finns det exempel på banderoller som lossnat och stört trafiken, vilket i värsta fall skulle kunna leda till en dödsolycka. Vid såna exempel bör Vägverket omedelbart agera och plocka ned banderollen (oavsett budskap).
Och käre Anders Bergman, historiker och författare, om du stör dig så oerhört på en banderoll, så plocka ned den själv då! Det skulle jag gjort om jag var du... // Max Colliander
Förlovning!
Först flyttade vi till en stor tomt vid havet med en vacker utsikt. Och nu har jag och Madelene förlovat oss. Har börjat med lite skattjakter på sistone också även om jag föredrar att gå runt i stan och snacka med allt som rör sig, lekfullheten är på topp och vem vet, snart kanske det blir trillingar?
Kort och gott - jag har börjat spela Sims 3
// Max Colliander
Glädje
Jag är 21 år, och lycklig. Allt surfar på bra i livet nu och som sann optimist känns det underbart, livet. Jobb, kärlek, bostad, familj allt känns bra och utvecklande. Livet rullar på och jag följer med och gör det bästa av den tiden.
Just nu har jag kommit hem och matat i lite mer glädje, i form av en video på Youtube. Såg Where the hell is Matt första gången i våras när jag var i New York med min syster och mor. Musiken, glädjen, dansen ger mig ett leende. Därför vill jag dela med mig av den glädjen även till dig, klicka här:).
// Max Colliander