Donkenstress

Var på väg hem från Stockholm och passade på och slinka in på Donken för att handla någon hamburgare. Kön var rätt lång och personalen såg riktigt stressad ut, en i personalen såg brutalt stressad ut och verkade knappt veta vad hon gjorde, röd i ansiktet och fler och fler kunder kom tillbaka med påpekanden på sina beställningar som inte varit vad de beställt. Jag stod ju där och hade inte så mycket och göra, och tyckte synd om arbetaren som fick ta emot suckar och arga blickar från kunder. Det är ju inte hennes fel hon gjorde väl så gott hon kunde tänkte jag, de borde i stället anställa fler.

Jag plockade upp ett block och med en penna började jag skriva rätt fult men ändå en liten lapp jag rev av. Jag skrev något i stil med "Du är skitstressad, stressa inte sönder! Be chefen anställa fler i stället, hoppas du är medlem i facket. Sköt om dig!". Sedan insisterade jag på att ge lappen till henne när hon tog betalt vilket hon också gjorde om än med en lite förvirrande blick.

Sådant här stör jag mig på rätt mycket i samhället rent allmänt. En sen kväll på stan går jag nästan aldrig och äter på restraurangen Max i city. Det är alltid långa köer och underbemannad personal som stressar sönder sig, i alla fall de kvällar jag varit där. Vill företaget inte ansälla fler väljer jag hellre och äta på ett ställe där personalen har en drägligare arbetssituation. Gjorde samma sak på GC en gång, fanns ju andra butiker och välja på då. // Max Colliander

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0