Såg föreställningen Huset vid Flon i Stockholm för ett tag sedan med ja, släktingar får man väl säga. Alltid trevligt med teater tycker jag det blir så annorlunda jämfört med film. Huset vid Flon skulle handla om en klassresa och utspela sig typ tidigare på 1900-talet men jag tycker mest det var en allmänt tragisk berättelse, själva handligen alltså.

Teatern handlar om en familj, två barn och mor och far och deras liv och relationer. Mycket drama och skrik och stoj på scenen, med skådespelarna Katarina Ewerlöf och Göran Ragnerstam i täten är mycket bra. Tiden flyttas fram och tillbaka när de båda barnen (som ju inte är så små längre) minns tillbaka hur det var och även om det kan kännas lite hoppigt och svårt att hänga med så tycker jag de gjorde de scenerna riktigt bra. Kul med en så simpel effekt som i filmens värld hade sett fullständigt annorlunda ut. Ett annat plus får Huset vid Flon för den levande orkestern på scenen som gjorde mycket för att fånga in publiken.

Om jag skulle betygsätta Huset vid Flon så blir det 3 av 5 i betyg, en bra teaterföreställning men hamnar inte i topp på något sätt. Dels är historien lite för flyktig och hoppig och sedan tilltalar det mig bara inte så mycket eller om storyn inte var så tilltalande. Men bra skådespeleri och ett framträdande man verkligen drogs in i. Ser fram emot nästa gång det blir teater. // Max Colliander