Var ute och promenerade och tog svängen förbi Gamla Uppsala. Tycker det är rätt trevligt och vara ute och gå på kvällarna. Minns en gång lite särskilt då jag gick förbi en villa och en hund som var rätt stor började skälla och rusa längs staketet med sin husse som ropade argt åt den och komma tillbaka.

Förut varit med om liknande men kände på mig att den här hunden bara ville leka men tycker ändå man ska ha mer koll över sin hund, särskilt då den hade förmågan att hoppa över staketet och komma fram till mig. Hussen rusade i ilska mot hunden eftersom den inte fick bete sig så och hunden som hette Lucy försvann kvickt, åt andra hållet. Han började ropa efter henne och jag frågade om jag kunde hjälpa till kändes ju lite som om det var mitt fel som kommit gående förbi. Men han sa att det var lugnt och jag fortsatte gå.

Det jag egentligen reagerar över i denna berättelse var hur han ropade, och ropade, och ropade efter hunden som inte verkade komma tillbaka. I säkert fem minuter hörde jag hur han ropade efter hunden så jag började ju fundera lite.

Kan den ha velat dra iväg för att den inte trivs hos sin ägare, eller vad i hela fridens namn kan den ha hittat som var så intressant att den helt struntade i husses rop efter den och kom hunden nånsin tillbaka? Får la hoppas det. Jag fortsätter och promenera i alla fall men blir inte så ofta nu i kylan. // Max Colliander