Så har man kommit hem från denna härliga festival. Var faktiskt första gången jag var på Arvikafestivalen.


Festivalbussen: Fanns inte plats att sitta bredvid Madde men det funkade ju bra ändå. Satt mest och glodde på vägen. Två st som satt kring mig lekte Tjugo frågor och ett kul minne är då jag satt där och verkligen visste vem personen den ena tänkte på och den andra frågade säkert typ 50 frågor. Att personen var lärare och från Storbritannien kopplade jag direkt till Hogwarts och därpå Severus Snape. Tjejen bredvid mig somnade till då och då och hennes kompisar tog lite elaka bilder på henne, särskilt då hon somna på min axel och jag bara satt där, "jaha?" liksom. Detta var första gången jag åkte med Festivalbussen och det var smidigt och trevligt i alla fall. Hade med mig en påse Ahlgrens bilar och som den nörd jag är på statistik och ett behov av att fördriva tiden på bussen så tog jag alltid tre bilar i munnen åt gången och räknade färgerna och antecknade den färg jag hade mest av varje gång i mobilen.
Röd: 6 gånger
Vit: 8 gånger
Grön:10 gånger
Alla: 6 gånger


På hemvägen satt vi bredvid varandra i alla fall och Madde somnade rätt omgående. Själv satt jag och sneglade på tjejen bakom Madde och tyckte jag kände igen henne så mycket men kunde inte koppla det. Det kändes ju pinsamt och glo en massa med så sneglade bara lite och ibland. Slutligen kom jag på det, ett helsidereportage i Uppsalatidningen och en bild på na. Det var Victoria Westberg, Piratpartiets förstanamn till kommunen i höstens val, småsnackade kort.

Campet och Campingen: Vi hamnade i Piratpartiets camp och där lärde vi känna Lars, Tess, Natalie och Edward, trevligt folk det där. Våra grannar var också väldans trevliga såväl Pannkakskyrkans (Camp Jesus)  som de andra. Då Piratpartiet hade ett eget partytält med bannérs och ballonger m.m. så besökte massvis med människor campet och diskuterade politik, fick piratsaker gratis och ställde frågor. Räknade till tre st jag själv såg som satte fast Pirat-pins i huden men jag hoppas de hade hål där redan (armarna och bröstet) annars måste det gjort riktigt ont, men snyggt vart det. Ibland var trycket så pass stort att jag och Madde fick snacka med flera st samtidigt och det blev kö till tältet. Trycket lättade lite dag för dag och jag lärde mig massor och det var skitkul verkligen med all positiv respons från folk. Den hårdaste diskussionen var med två unga tjejer från Ung Vänster. Men efter en stund gick även dom därifrån nöjda även om vi inte värvade dom. Knöt f.ö. min livs första ballong till en av dom två. Och värvade en medlem åt Piratpartiet gjorde jag med samma dag. 

En mindre kul sak var dock regnet som öste ned på torsdagen och lördagen, något förtält hade vi inte. Så vi satt i mitten och krigade mot vattnet som flöt in i drygt en timme, tre toarullar gick åt och lite kläder. 

Att Youtube är stort är ett faktum, men att det kan inspirera folk så mycket som man märkte denna festival trodde jag inte men kul kul var det. Från dag ett och framåt kunde det knappt gå nån timme förrän man hörde någon skrika "Vem var det som kasta!" och någon ny grej är tydligen att skrika "Backa backa!" helt random. Särskilt passande var det ju då LO på festivalområdet delade ut frisbees så folk kunde leka "Skogsturken" på riktigt:p.


Artisterna: Såg fyra band helt och sedan några en kortare stund. Kent var ju det jag helt obviously var där för att se. Maskinen var helbra, Babyshambles var som vanligt bra och SPOCK var en stor överraskning för mig med sin Star trek-musik. Lite kul att bandet funnits i lika många år som jag har och ändå aldrig känt till dom tidigare.


Kent-konserten: Det var tredje gången jag såg Kent och självklart spelade de på Vintergatan, den största scenen. Hade bestämt mig för att vi skulle stå långt fram som fan så vi var med sista halvtimmen på artisten före. Ändå hamnade jag bara på rad två, längre fram nästa gång:p. Öppningslåten Utan dina andetag var en lysande start istället för att direkt smälla på med de kändare låtarna. Blev överraskad och tårögd när Det finns inga ord spelades som är en av mina favoritlåtar all-around. En enda besvikelse var det väl dock, att Vals för satan inte spelades som i Malmö tidigare i år. Men den underbara låten är ändå en så stark Arenalåt att den utomhus inte alls hade haft samma kraft. Överlag var Kent rockigare än tidigara gånger jag sett dom och det var för det mesta kanon med t ex en rockigare version av Dom andra, även om Mannen med vita hatten hade vart finare i original. Fick även se 747 live och det var mäktigt. Givetvis spelades Mannen i den vita hatten som sista låt och de sista orden "du och jag ska aldrig dö" avslutade den bästa Kent-konserten jag varit på!


Festivalområdet: I Folkets park var hela festivalområdet och där fanns massvis med stånd och flera politiska partier. Diskuterade i de flesta tälten och Djurens rätt var väl dom som fångade mig mest, medan en intressant kille från Folkpartiet berättade om varför hans parti var bättre än de övriga borgerliga och han klankade ned på Centern rejält det gilla jag:p. Värt att nämna också, social som jag är. När Madde gick på vattentoalett på området och sedan kom ut hade jag satt mig bredvid han som tog betalt och snackade en massa med honom. Han såg ju så ensam ut.

Vittnesmål & drägg: Grisar, det är vad Tord ordningsvakten kallade såna personer. Såna som bara förstör och inte visar någon som helst respekt mot någon. Pallar inte skriva mer om detta nu men en anmälan gjordes och vi lämnade vittnesmål. Jävla idioter som plankat in på campingen bara för att stjäla, skräpa ned, pissa på och trasha folks tält.

Packning: Jag hade förberett mig för stekande sol och packat för överlevnad, detta failade ju en del dårå. Hade inget långärmat alls och knappt kortärmat heller. Men en poncho köptes på plats mot regnet. Solcells-laddaren jag packat med gjorde en knaper och ynka insats och den kan jag tyvärr inte rekommendera för folk så som jag hade tänkt. En ficklampa köptes i centrala Arvika och kom väl tillhands. Trevligt nog kom aldrig myggsprejen tillhands heller. Solkräm var väl bland det bästa som packades och mobilladdaren såklart.

Maten: Langos äts bara en gång om året, på festival! Åt lite annat onyttigt med men, men ingen läsk alls! Så mitt tidigare inlägg Läskfrihet stämmer inte riktigt. Tycker det fanns ovanligt många och varierande matställen kring campingen och festivalområdet så det satt fint det.

O/lika uppdrag: Jag utförde två uppdrag under Arvikafestivalen 2010. Bl.a. stoppade jag ett par på gatan och frågade vad de tyckte bäst om hos varandra, sedan deltog jag i en bönestund i kyrkans tält som tog ungefär en timme. Det var intressant tycker jag, även om jag själv är ateist. Diskuterade med dom om det var att klassa som helig plats. Men med ett kors ovanpå och gud som fanns på platsen enligt de andra så var det klart godkänt, "guds närvaro finns här så jag tycker det är en helig plats".

Efterhand: Ska kika lite bilder på Festivalphoto nu, tråkigt nog skriver SVD att detta var katastrofår för festivalen och DN skriver detsamma samt att "Depeche Mode sänkte Arvika", och nu har de tydligen inga pengar kvar?. Men men jag hade en skitkul festivalupplevelse och åker kanske på Arvika igen nästa år får la se. // Max Colliander
(Vårt tält till vänster i bild, foto: Max Colliander)