Alien 3
I Alien 3 får vi återigen följa Ellen Ripley (Sigourney Weaver) i huvudrollen. Räddningskapseln som hon flyr med i föregående film tillsammans med flickan Newt kraschlandar av oklar anledning på en planet bebodd av bara män som skickats dit p.g.a. sin brottslighet och nu blivit religösa
Ripley räddas och överlever kraschen och får anpassa sig till den nya planeten, helt utan vapen och nästan helt utan kontakt med omvärlden.
Så småningom börjar hon misstänka att kraschen orsakades av en anledning,
och att en Alien kan ha följt med i kapseln.
Detta är en värdig uppföljare om än den svagaste av de totalt fyra originalfilmerna i Alien-serien. Alien-monstret är för första gången datoranimerat vilket är riktigt fult men något man får acceptera.
Filmen bjuder inte på lika många nyheter om Alien-monstrets egenskaper som art som film nr två men en del nytt förekommer ändå. Filmen får 4 av 5 i betyg // Max Colliander
Kent - Eskilstuna
Valet av Konsertplats (Sundbyholms slott) var bra även om jag föredrar Kent inomhus. Ett fint område en bra väg utanför stan och visst var det skönt att slippa stå i kö en massa timmar och i stället kunna sitta i skuggan och gå omkring lite eller sitta ned och äta. Insläppet gick smidigt och de hundra första fick också komma in först.
Inne på konsertområdet fanns cider och öl till försäljning i plastflaskor och det var väldigt smidigt, inga köer eller tält där man inte fick lämna. Framför scenen satt jag med sex st andra i sällskapet och spelade kort, läste högt ur en bok och bara umgicks.
Bara minuterna innan kl 21 då konserten började åskade det och några blixtrar syntes på himlen, men regnet blev kortvarigt och resten av kvällen bjöd på härlig sommarvärme. Öppningen av konserten då skynket föll var bland de snyggare jag sett med Kent och ljusshowen under hela konserten var häftigare än nånsin.
Låtvalet är ju som alltid med Kent rätt blandat. Med över 100 låtar i bagaget och bara två timmars speltid kan inte alla bli nöjda. En grej jag tycker är intressant dock är hur man ser på fansen hur länge man lyssnat, vilka som bara kan låtarna från det senaste albumet, och de som mer går igång på de äldre. Själv är jag nog lite mitti då jag började lyssna för 10 år sedan, och de har ju spelat i bandet sedan ca 20 år tillbaka. Avslutningen på konserten var riktigt bra och som man kunde förvänta sig.
Kent-konserten på hemmaplan i Eskilstuna är inte den bästa jag varit på men riktigt riktigt bra. // Max Colliander
Borat
Så har man sett denna film om Kazakstaniern Borat som reser till USA för att lära sig om deras sätt och leva. Filmen rivstartar med dåliga skämt och är rakt genom tråkig och enformig. Samma skämt för att få tittaren och skratta upprepas tusen gånger om.
Filmen ballar även ur vid några tillfällen och den ökända Boratbikinin var ju endast med några sekunder. Sedan är filmen direkt ogenomtänkt då Borats kameraman lämnar honom och han är ledsen framför kameran, som ändå rör på sig?
Nä detta var ett riktigt bottenkast, 1 av 5 i betyg // Max Colliander
Aliens
Uppföljaren till klassikern Alien med Sigourney Weaver i huvudrollen som Ellen Ripley. Filmen tar vid precis där första filmen slutar och när räddningskapseln hittas ute i rymden så visar det sig att Ripley sovit i över 50 år. Chocken spelas snabbt förbi och det är förstående eftersom filmens story måste sätta igång.
Aliens-varelserna är fler och brutalare i den här filmen och en del riktigt bra grejer förekommer. Aliens förklarar mer biologiskt hur varelserna fungerar vilket är både smart och intressant att få veta mer om.
Huruvida filmen är mer läskig än den första vet jag inte det är nog ungefär samma fast läskiga på olika vis. Denna film får i alla fall 4 av 5 i betyg. // Max Colliander
Äventyr i Eskilstuna
Jag tog ensam tåget till Eskilstuna på fredagsmorgonen för att se Kents konsert i deras hemstad. Det blev dock ett litet äventyr. Redan på tåget mot Södertälje var det trevlans och snackade hela vägen med en typ jämnårig kvinna som arbetade som Sjökapten i det militära, intressant och det är ju roligt och lära känna människor man aldrig träffar igen och aldrig behöver något namn på.
Framme i Eskilstuna köpte jag proviant för att klara dagen och vägbeskrivningen till nians busshållplats var pålitlig in i det minsta. Dock skulle inte nästa buss till Sundbyholms slott gå förrän efter ca 1,5 timme och jag ville ju inte vänta. Frågade en gammal tant i vilken riktning jag borde gå och sedan bar det av. Liftade först med en lastbilschaufför till en stor rondell och strax därefter stannade en bil med en man och hans lille son. De var med trevliga och körde en liten omväg så jag fick skjuts ända fram.
Väl framme vid Sundbyholm slott var det rätt många som samlats redan.
Att jag var en av de tidigare som kom bekräftades när jag fick siffran 83 på handen för att komma in i den ordningen, 1-100 tror jag det var som fick siffror. Såg en del som ritade dit egna siffror men de hade alla skrivit 747 i stället. Det var skönt att man inte tvingades stå i en kö hela tiden utan kunde socialisera sig lite och ta det lugnt i skuggan då insläppet inte började förrän kl 17.30.
Väl när kön började bildas träffade jag 6 personer som blev mitt sällskap för kvällen. Minns bara namn på tre-fyra st av dom nu dock. Vi hamnade i rad fem framför scenen. Vi fördrev tiden med att spelade kort, läsa högt ur en bok och dricka cider m.m. som man kunde köpa på festivalområdet.
Nästan exakt kl 21.00 på utsatt tid föll lakanet och konserten började. Mer om den i ett annat inlägg, men det är inte utan anledning jag såg Kent spela live för fjärde gången. Efter konserten var det mörkt ute och tusentals och åter tusentals med människor vallfärdade ut mot parkeringarna och den enda väg som gick drygt en mil in mot stan.
Några bussar tror jag inte gick och från andra hörde jag att väntetiden för taxi var nästan en timme. Jag liftade men hade inte lika tur denna gång, dels för att den planerade sovplatsen gått om intet och dels för att ingen ville plocka upp en ensam man som ville in till stan. Jag hade egentligen gett upp hoppet om lift när en större bil med flera rader av säten stannar upp. Det hade plockat upp fler liftare innan mig och hade en plats kvar.
Jag nämnde lite i förbifarten att jag saknade sovplats och världens snällaste Eskilstunamor löste det så in i norden bra. Efter att alla liftare droppats av och hennes dotter med pojkvän droppats av åkte vi ut på landet där hon och hennes karl bodde. De bakre sätena fälldes ned och jag fick en tjock madrass ovanpå, filtar, kuddar och en stor sittdyna att täppa till mellanrummet med. Hade lampa i taket så läste lite serier, fick juice och gick på toa en snabbis inne i villan.
Jag sov väldigt bra och vaknade bara några få gånger då det var kallt
(bra med två filtar) och sedan varmt när solen brassade på men då la jag sittdynan som gardin och det blev mycket skönare. Kl 10.00 var det frukost inne i huset och jag fick hälsa på karln och några husdjur bl.a. en hund, katt och en nyfödd kaninunge. Efter frukosten fick jag skjuts in till stan och stationshuset och tackade så himla mycket för allt.
Väl i city hade jag några timmar och slå hål på. Hittade två unga män från Jehovas Vittnen som jag konverserade med och de tog gärna min väska under ca 40 min så jag kunde ta en powerwalk i stan. Sedan hittade jag av en slump Eskilstunas egen Kent-butik och köpte bl.a. de senaste albumet.
Det blev alltså ett händelserikt och äventyrligt dygn, ångra inte de 999 saker du gjorde, utan de du inte gjorde. Tack Eskilstuna - på återseende någong gång. // Max Colliander
Shaun of the dead
Radarparet Nick Frost och Simon Pegg är huvudrollerna i denna zombiekomedi. De är rumskompisar och omgivningen smittas av någon form av zombievirus, men de ser det inte. De lever sina liv som vanligt tills en tjej står i deras trädgård, alldeles blodig. Vad gör man då? Jo man leker krig.
Shaun of the dead hade kunnat falla pladask med en så skruvad story men humorn och skådespelarna är lysande. Jag gillar framför allt hur man driver med genren och att filmens zombies går så fruktansvärt långsamt. Det är väl också logiskt om de är levande döda, musklerna lär ju förtvina. Filmen får 4 av 5 i betyg och jag borde se den igen någon gång.
// Max Colliander
Fortsatt medlem hos Rädda Barnen?
För en sisådär sex år sedan gick jag med i Rädda Barnens ungdomsförbund (RBUF) och blev automatiskt vad jag förstått det som också medlem i Rädda Barnen (RB). Jag var med en kort period kring sommaren 2006 men har sedan inte gjort något i organisationen.
När jag betalade min sista medlemsavgift vet jag inte men år 2009 ringde jag och sa att jag inte var intresserad att få mer post så jag hade väl tröttnat redan innan dess. Jag sa att det bara var slöseri med deras ekonomi, tid och energi liksom min egen.
Men så lätt var det inte att gå ur utan post fortsätter att rassla in. Brevet "Medlem 2011" ligger ännu oöppnat och för ett tag sedan kom ett kuvert med rubriken "Medlem 2012". Jag har också fått företagsreklam genom RB, något jag tackar nej till på brevlådan men de RB tycker tydligen de har rätt att pracka på mig saker jag inte vill ha i alla fall.
Under alla åren har jag troligtvis stått som medlem hos RB, och ju fler medlemmar de har ju mer i statligt ekonomiskt stöd gissar jag att de får? Alltså utnyttjar mig för att fuska till sig pengar.
Jag tror inte de är ensamma om sin ovilja att ta bort medlemmar ur sina register, men det är ju intressant och se hur länge de kommer sända mig post, post som inte ens öppnas samt skicka ut medlemskort som jag aldrig betalat för. // Max Colliander
Save the last dance
Jag minns när den här filmen kom till videohyllan år 2001, och funderade en del på att hyra den på Fålans livs. Det blev aldrig av men så här elva år senare har jag nu sett den. Sara, som spelas av Julia Stiles hamnar efter sin mors död hos sin far i en ny stad. Som ensam vit tjej på skolan blir det tufft men hon skaffar sig kompisar och blir även förtjust i en av killarna på plugget.
Filmen är ett romantiskt drama och Julia Stiles som jag annars inte gillar så mycket gör det bra här. Filmen gör inte så mycket väsen av sig men är en helt okej film en fredagkväll. 3 av 5 i betyg. // Max Colliander
Filmen är ett romantiskt drama och Julia Stiles som jag annars inte gillar så mycket gör det bra här. Filmen gör inte så mycket väsen av sig men är en helt okej film en fredagkväll. 3 av 5 i betyg. // Max Colliander
Alien
Alien, klassisk sci-fi-skräckfilm från år 1979. Den här filmen bör man känna till så skippar storyn. Att jag inte sett den förrän nu beror väl mest på att jag aldrig varit så förtjust i skräckfilmer. Men så mycket skräck var det ju ändå inte och effekterna heller inte de bästa om än väldigt snyggt för att vara från 1970-talet.
Jag tycker filmens handling var bra och intressant, kan verkligen tänka mig vilken succe filmen gjorde när den kom ut på biograferna världen runt. Rätt kul med att den utspelar sig i framtiden men datorerna ser hur gamla ut som helst.
Är sugen och se uppföljaren Aliens även om jag hört att den är mer som en krigsfilm än smygande skräck. Alien får 4 av 5 i betyg // Max Colliander
Skaparna av South Park driver...
"Hur många gånger har ni tittat på ett South Park-avsnitt och tänkt: 'jag skulle vilja se detta på min TV, uppkopplad till min mobiltelefon, som styrs av min surfplatta, som är kopplad till min ugn, medans jag själv sitter i kylskåpet?'"
Hot fuzz
Hot fuzz från 2007, med radarparet Simon Pegg och Nick Frost är en actionkomedi där Londons hårdaste polis tvångsförflyttas ut på landet.
De andra poliserna är avundsjuka och polisen (Nicholas Angel) får fortsätta sitt arbete långt bort.
Den perfekta lilla landsbyn bjuder inte på mycket men när dödsolycka efter dödsolycka sker blir Angel misstänksam. I hårt motstånd försöker han utreda olyckorna och där slutar jag min beskrivning av filmen.
Hot fuzz är en rolig och spännande film med lysande skådespelare. Splatterscener finns det tyvärr gott om men jag skulle gärna se filmen igen. Den får en stark 3 av 5 i betyg. // Max Colliander
The adventures of Tintin: Secret of the Unicorn
Filmen The adventures of Tintin handlar om en klassiska journalisten som hamnar i diverse äventyr, från (Belgien?). Det finns massvis med seriealbum och nu ska det alltså göras film även om denna karaktär och fler filmer kan det bli. Jag har själv aldrig läst Tintin utan bara bläddrat i serierna, och minns ett gammalt tv-spel som hette Tintin i Tibet.
I denna film så hamnar Tintin och hans hund Snowy mitt i ett stort äventyr i jakten på en skatt. Tre olika ark med ledtrådar och en kamp mellan två män som vill komma åt skatten, mycket pangpang, lite humor och många överdrivna scener där man redan förutser vad som kommer hända.
Gällande förstörelsen Tintin och de andra orsakar i andra delar av världen går att jämföra med den i Team America, dock är det inte ironiskt menat här utan folk dödas och oskyldiga drabbas men vad gör väl det när Tintin letar efter en skatt.
Filmen är snyggt animerad och det är väl det bästa i filmen. Storyn och alltför många scener är tråkiga alternativt överdrivna så betyget räcker endast till 2 av 5. Tror dock man uppskattar filmen mer om man från början är ett Tintin-fan. // Max Colliander
American pie: Reunion
Den åttonde filmen i serien,den första utkom år 1999. Som namnet anspelar är det dags för reunion och alla de gamla skådespelarna är tillbaka. Det gör givetvis detta till en av de bästa AP-filmerna då dessa skådespelare likt deras karaktärer saknats i hela fyra filmer (med undantag för Eugene Levy).
Filmen lovar inte så mycket men växer under handlingens gång. Om man gillade de tidigare filmerna kommer man verkligen gilla den här. Allt det nostalgiska finns där och serien har hittat hem igen, men ändå önskar jag att detta också blir filmseriens slut. Filmen får 5 av 5 i betyg. // Max Colliander
