Efter att den femte omgången spelats klart i Hockeyallsvenskan ser det inte alltför positivt ut, den senaste matchen mot Örebro på bortaplan började med 1-0 till hemmalaget redan i början av första perioden. Visserligen är det många bra lag Almtuna mött så här i början av säsongen men att ligga på tionde plats med mer insläppta mål än gjorda är ingen bra start. Ikväll väntas hemmamatch och AIS tar emot Mora, hoppas på tre poäng för Almtuna! // Max Colliander

Jag inhandlade detta spel för väldigt längesen och spelet var väl lite på impuls. Det såg häftigt ut och jag har alltid velat hitta det ultimata Star wars-spelet. Körde några försök på träningsnivåerna men tyckte inte om det alls. Man dog för lätt, instruktionerna var otydliga och kontrollen ej fulländad.

Dammade dock nyligen av spelet och satte det i Play station-2 konsolen. Det var lite kämpigt till en början men jag gav mig tusan på att klara alla träningsuppdrag och ju mer grejer jag låste upp i spelet ju roligare blev det. Jag har nu testat de olika spelsätten och tycker faktiskt det är ganska så underhållande.

Storyn utspelar sig kring maktövertagandet i episod tre och man spelar som en av alla kloner. Banorna känns igen från filmerna och grafiken är helt okej liksom ljudeffekterna. Storyn utifrån en klons perspektiv är spännande i mellansekvenserna men brister finns och det stör jag mig på. De övriga spelsätten fungerar bra som underhållning de med men jag vet inte hur kul spelet vore om man inte var ett stort Star wars-fan.

Spelets främsta svaghet är nog variationen, bana efter bana oavsett spelsätt är ganska liknande till spelsättet, fullt krig och springa, hoppa, skjuta. Rymdbanor existerar och det är häftigt att under rungande rymdkrig landa på fiendens skepp och inta deras kontrollbas. Även fordon kan intas under markstrider. Men speler är ändå ganska platt och håller inte i längden. Men med lite tålamod kan man alltid få ut en del spännande timmar. Spelet får en stabil 3 av 5 i betyg, och det är faktiskt ett av de bättre Star wars-spelen jag spelat. // Max Colliander

"Here come the big guns, speaking for all the young ones", ännu en låt ur boken Lilla stjärna. // Max Colliander

I fredags spelade AIS sin första match för säsongen och det på hemmaplan mot det f.d. elitserielaget Södertälje. Med ledning på 1-0 och 2-1 för Almtuna var det lite snopet att Södertälje fick in ett 3-2mål i slutminuterna av tredje perioden och trots intensivt skridskokör kvitterade man aldrig. Noll poäng i premiären tyvärr, bara att ta nya tag inför morgondagens match som även den är mot ett lag som tidigare spelat i Elitserien, Rögle. Go red lions! // Max Colliander

Precis läst ut boken Lilla stjärna, och denna låt kommer aldrig bli sig lik igen.   // Max Colliander

Skaffat Facebook, efter en hel del riktigt mycket om och men. Men nu är det gjort och Isadora bjöd in mig till en Spontan-fest i Stockholm som 60 personer "attendat" på, alltså att de skulle komma. Detta blogginlägg kommer handla om denna dag.

Redan på morgonen var det stressigt då jag hade kort om tid och skulle ta mig till GC för och handla dricka samt livsmedel, blev en hel del och tungt att bära hem.

I Stockholm tog jag tunnelbanan till Zinkensdamm och gick lite vilse vid något berg man skulle klättra upp på. Frågade mig fram lite och kom så slutligen rätt. Där uppe satt kanske 60 personer och något om en FB-fest hade ingen jag frågade hört av, kändes lite fail. Dock hittade jag sex st estlänningar som hade köpt ett kubb-spel. De kunde inte reglerna så de körde en egen fyllle- och sångvariant som var riktigt kul och de drog med mig i leken. Slutligen så kom Isadora m.fl. och jag gick och mötte dom. Sedan bar det av till Slakthuset och gratis inträde på krogen

På hemvägen vart det en hel del stress och sista tåget hanns med på några sekunders varsel, bakom mig i kön till biljettautomaterna stod en förvirrad och väldigt full tjej som ville hem till Uppsala men verkade rättså borta. I stressen som rådde köpte jag två biljetter och skyndade på tåget. Hon sov mestadels på tåget men följde henne till bussen sen och såg till att hon fick kontakt med sin pojkvän. Det kändes lite som dagens goda gärning, bättre så än att hon skulle missa sista tåget och vandra runt trött och full i Stockholm.

Behövde ringa ett samtal också och jag vet ju själv hur misstänksam man kan bli när någon frågar om att få låna ens mobil. Men med 8 st flummiga cosplayare/mangafolk som höll fast i mig fick jag låna en mobil och kom hem sent men hellre förr än aldrig eller vad man nu säger. Huruvida jag åker på fler spontanfester i hufvudstaden eller inte får framtiden utvisa. // Max Colliander