Lång väntan på funnen film, eller?

Någon gång för länge sedan när jag låg hemma i soffan och var sjuk zappade jag på tv:n. Någon film som redan börjat sändes på en kanal men jag fastnade i alla fall. Tyckte filmen var jättebra och undrade vad den hette så jag kunde se hela. Sedan såg jag Scary movie (så det är säkert typ tio år sedan) och insåg att de i slutet drev med denna film.

Det har aldrig blivit av att göra något stort researcharbete för att finna denna film men jag har inte glömt hur den slutade och hur nyfiken jag var att se hela. Så nu kanske tio år senare har jag funnit den tror jag.

Det var under ett avsnitt av How i met your mother säsong sex som Barney Stinson ropade ut grejer om div. filmer och ett namn som dök upp kopplade jag direkt till Keyzer Söze eller liknande och jag insåg rätt fort varifrån jag mindes det namnet.

Hittade sedan en film som heter The usual suspects från 1995. Nu är jag inte helt säker men i beskrivningen av filmen så kan det mycket väl vara den filmen jag såg för så länge sen. Så nu ska jag allt ta och fixa den och förväntningarna är höga. // Max Colliander

Shark tale

Såg denna film för rätt längesen och i jämförelse med Hitta Nemo tyckte jag den ägde. Kanske var det p.g.a. jämförelsen som jag gillade Shark tale (eller Hajar som hajar som den heter på svenska) så mycket. För nu när jag såg den igen var förväntningarna höga och så bra var filmen ändå inte. En helt okej film som kan ses igen men ingen toppenfilm.

En fisk som jobbar på biltvätten (förlåt valtvätten) i korallstaden vars röst görs av Will Smith drömmer om och bli kändis men han bor i botten av revet och är en "nobody", tills han råkar ut för två hajar och missförstånd uppstår. Med titeln "hajdräparen" lever han loppan i revet och får allt han önskat sig, eller? Kärleken kanske inte imponeras av hans kändisskap som lyfter hans självförtroende högt över skyarna och vad händer när hajarnas maffialedare (Robert De Niro gör rösten) får veta vem "hajdräparen" som dödade hans ena son är. Ja denna film har en del coola scener men 3 av 5 får räcka i betyg. // Max Colliander
Max Collianders blogg Max Colliander bloggen

Star wars The clonewars

Sett denna animerade film två gånger eller tre tror jag. För det första trodde jag att handlingen skulle utspela sig mellan episod 3-4 vilket är de filmer med störst tidsskillnad emellan, alltså flest luckor att fylla i den ordinarie Star wars-sagan. Men icke filmen utspelar sig mellan episod 2-3 och klonkrigen är i full gång. Anakin Skywalker får en egen lärljunge som han ska ta med sig på uppdrag vilket han först ogillar starkt. Mitt under brinnande klonkrigen så kidnappas Jabba the hutts son och det är av yttersta vikt att rädda sonen för om separatisterna räddar sonen först kommer Jabba samarbeta med dom i framtiden i stället och det skulle ge separatisterna ett övertag i kriget.

Spontant ogillade jag filmen och det drygaste är ju att den skapar fler frågetecken än bygger ihop pusslet med allt som hände mellan episod 2-3. Sedan är det ju rätt självklart att dessa (finns fler) animerade Star wars-filmer aldrig kan komma i närheten av de sex ordinarie filmerna, kanske görs de bara för att tjäna ännu mer pengar på ett framgångsrikt koncept.

Men filmen ska inte fullständigt sågas. Fast även i denna Star wars-film finns idiotiska scener som ska få en att skratta mitt i allt allvar, avskyr sådant. Men animeringarna av såväl personerna, som miljöerna och fordonen är trogna originalet om än animerat i en särskild stil. En krigsscen när de stormas nedifrån och uppåt är också riktigt snygg och musiken är drar iväg och glänser på sina håll. Slutet av filmen gillar jag inte riktigt och jag är inte sugen på att köpa fler animerade Star wars-filmer om Klonkrigen, men en 3 av 5 i betyg kan denna film få ändå och jag kommer se den igen. // Max Colliander
Starwars film på Max Collianders blogg, Max Colliander bloggen

Norbit

Norbit med Eddie Murphy i huvudrollen (från år 2007) samt några biroller är, ja precis som hans andra filmer i genren. Lite småcharmiga men mestdels värdelösa. Denna film handlar då om Norbit som växer upp på ett barnhem och är pojken ingen vill ha och man ska tydligen skratta åt föreståndarens små rasistiska skämt. Norbit är kär i en flicka (Kate) som sedan flyttar från staden.

 

När hon sedan kommer tillbaka i vuxen ålder blir såklart Norbit intresserad igen men är då fast i ett förhållande med den ultrafeta Rasputia. Rasputia är bara så hemsk en människa kan vara, Kates man är ett genomkorkat svin och filmen bjuder på kanske 1-2 högst skratt/äcklande skratt med anspelningar på rasism, fetma,pornografi och otrogenhet.

 

Jag förstår inte varför man gör sådana här filmer och jag förstår inte varför jag och Sarah så ofta ser på så dåliga filmer, men vi umgås väl med varann samtidigt så det gör det ju detsamma. Filmen Norbit får i alla fall utan tvekan 1 av 5 i betyg. // Max Colliander

Film på Max Collianders blogg, Max Colliander

 

 


Team America

Team America, från skaparna av South Park. Även denna film är en lysande film och låtarna i filmen framförs på ett lysande sätt. Hela filmen är gjort med marionettdockor och i princip allt är äkta, explosioner omgivningarna osv.

Huvudrollen, Gary är en Broadway-skådespelare som värvas av världspolisen Team America som agerar precis hur de vill mot terrorister världen över. Intelligence (en superdator) har snappat upp information om en stor terroristattack och världspoliserna behöver nu en stjärnskådis för att kunna komplettera teamet.

Låtarna i filmen är hur bra som helst och peppande, ironiska, allvarliga och riktigt humoristiska en salig blandning som man bara vill lyssna på igen och igen (hm känns som jag gör en reklamgrej nu). Nä men oavsett vad man tycker om USA:s utrikespolitik så tror jag man kommer gilla den här filmen och mitt betyg blir 5 av 5. Sett den massor av gånger och kommer se den igen. // Max Colliander
Max Colliandes blogg Max Colliander bloggen

Shrek 4 nu och för alltid

Såg denna film på bio för första gången, alltså den fjärde och avslutande filmen om träskmonstret Shrek. Shrek önskar sig tillbaka till tiden innan han träffade sin Fiona och skaffade ungar och fick hela det där "svenssonlivet", tiden då han fortfarande var ett fruktat träsktroll. Som på beställning slår hans önskan in men det blir inte riktigt som han tänkt sig. För hur hade det blivit egentligen, om inte Shrek funnits i världen?

Shrek 4 Nu och för alltid är en jättebra film och ett lysande avslut på filmsagan och filmen får även ett plus då den knyter ihop lite av den tidigare storyn i film 1-3. De engelska röstskådespelarna med Mike Myers i täten är lysande och animationerna, filmmusiken och storyn likaså. Att skaparna dessutom lyckats göra fyra klockrena filmer irad är väldigt unikt ofta brukar man ju tröttna redan vid film nr två eller åtminstone nr tre. Jag ger denna film en stark 4 av 5 i betyg. // Max Colliander
Shrek 4, på Max Collianders blogg Max Colliander

The Terminal

Såg The Terminal hos Sarah en kväll nyligen. Filmen handlar om en man som fastnar på en stor flygplats i USA då han inte kan resa hem och inte kan få tillträde till USA heller. Han blri fast på flygplatsen och lär sig leva där med allt vad det innebär. Vad jag hört är storyn sann och det är ju fascinerande och Tom Hanks gör en toppeninsats som huvudrollen i denna ovanliga och mysiga film.

Filmen var inte precis som jag tänkt mig och det är väl en blandning av drama och komedi men det är riktigt underhållande och se hur han klarar sig. Arbetar, tjänar ihop pengar och får vänner och ordnar mat medan flygplatspersonalen står mållösa för hur de ska agera. The Terminal är en riktigt bra film och det vore kul och se den igen, 4 av 5 i betyg. // Max Colliander

Max Collianders blogg Max Colliander


På smällen

På smällen är en gullig komedi som kanske inte bjuder på så mycket nytt men där skådespelarna gör allt så trovärdigt ändå. En man och en kvinna som aldrig träffats förr hamnar i säng efter en kväll på krogen vilket så småningom resulterar i misstankar och bekräftelse om graviditet. Kvinnan kontaktar då mannen igen och de lär känna varandra och varandras nära och kära. Mycket komedi och en del drama innehåller denna film med som främst är en komedi.

Jag tycker skådespelarna är jättebra och storyn är rätt kul. En bra film som är värd och se igen, 3 av 5 i betyg. // Max Colliander

Max Collianders blogg. Filmrecension på Max Colliander-bloggen

Dr. Strangelove

Så har man sett denna gamla svartvita klassiker, fullständigt namn "Dr. Strangelove or how i learned to stop worrying and love the bomb", och vad ska man tycka egentligen? Filmen har ändå ett mycket allvarligt djup som jag tycker om.

Det utspelar sig i USAs krigshögkvarter under Kalla kriget och av misstag beordas amerikanska flygplan att atombomba Sovjetunionen. Om detta ska vara humor är det riktigt gammal humor, och annorlunda sådan. Jag gillade filmen för att den var så olik någon annan film och hur filmens slut såg ut, hade jag inte väntat mig på det viset. Ibland var det lite svårt att hänga med i vem som var vem och vilken roll just den personen hade inom det militära. Detta kan också berott på att tre roller spelades av samma skådespelare. Filmer får 3 av 5 i betyg och jag vill se om den någon gång. // Max Colliander

Max Collianders blogg, bild på Max Colliander bloggen

Svensson svensson - Långfilmen

Denna klassiker från år 1997 är alltid go och mysig att titta på. Har man av någon anledning inte sett serien Svensson svensson är det och rekommendera, säsong 1-3 är bäst den fjärde är lite mindre bra.

Lena Svensson får ett arbete i Stockholm och strax därefter beslutar sig Gustav att följa efter. Han säljer huset och tar med sig barnen Lina och Max som inte verkar protestera. I Stockholm får Gustav Svensson ett intressant lyft inom posten och de får mer tid att träffa Lenas föräldrar som är väldigt överklassiga av sig men snälla. Okej nu låter det inte så kul alls kanske men Svensson Svensson-filmen är gjord strax efter säsong ett och två och en rolig komedi, inte så mycket mer än så men men fungerar bra att se på oavsett ens egna humör.

4 av 5 i betyg, trots att den inte är så djup är den ja underhållande. // Max Colliander

Recension på Max Collianders blogg Max Colliander






Donnie Darko

Mycket gott har man hört om denna, rätt så märkliga film. Utan att att ha en aning om storyn såg jag den och hakade troligtvis upp mig på fel detaljer. Storyn skruvade på sig och jag hängde inte riktigt med och när filmen var slut kändes det nästan snopet efter allt gott man hört.

Donnie Darko spelas av Jake Gyllenhaal (skitbra). Donnie Darko är en lite märklig pojke i en tillsynes vanlig amerikans familj. Han går i sömnen och en morgon när han kommer hem har något konstigt och skrämmande hänt. En flygplansmotor har fallit rakt ned i hans sovrum, men spår efter planet saknas. Han får kontakt med en märklig person i kanindräkt (mer dramatiskt än det låter) och mystiska saker sker. Utan att spoila är det värt och påpeka att utomjordingar inte har något med filmen och göra samt att hans intag av piller inte är värt att haka upp sig på då det inte tillför något särskilt i handlingen.

Skådespelarna och filmmusiken är bra rakt igenom och filmen är annorlunda och en aning skruvad. Den är värd och se om igen och det gör jag nog förr eller senare. Tills vidare får filmen ändå 4 av 5 i betyg tack vare att den sticker ut så mycket och lysande skådespelare. // Max Colliander
Donnie Darko, på Max Collianders blogg Colliander Max


Apornas planet (2001)

Såg denna film för väldigt väldigt länge sen men såg om den nyligen igen. Det är alltså en modern version av klassikern med samma namn från år 1968. Rätt snabbt märker man att denna film går en lite egen väg och är mer än bara en kopia av originalet, det är ett plus tycker jag de ändringar som görs ger mer liv i storyn och passar sig bra på 2000-talet.

Jag skippar att förklara storyn denna gång. Huvudpersonen spelas av Mark Wahlberg, en skådis jag inte är så förtjust i men som ändå gör denna roll bra. En annan skådespelare är Helena Bonham Carter som jag gillar skarpt, hennes roll är en apa.

Har man sett originalet och tyckte slutet där var bra så borde man se denna film med, som sagt har de inte kopierat originalet helt och slutet på denna film är väldigt starkt och spännande det med. Sedan känns det lite oklart med tidsintervallerna i denna film om astronauten (Mark Wahlberg) verkligen landade på sin hemplanet i filmens inledning eller ej, men det borde han ju gjort.

Musikeffekterna, rekvisitan och apdräkterna är alla bra men inte förundransvärt bra. Några scener, särskilt en i mitten av filmen stör jag mig ordentligt på och tycker är rätt ologisk. Men filmen är bra för att vara baserad på en så stor klassiker så betyget blir en stark 3 av 5. // Max Colliander
Max Collianders blogg Colliander Max Max Colliander

Apornas planet (1968)

Originalfilmen från 1968, ett team amerikanska austronauter ska återvända till jorden långt in i framtiden men något går snett och de kraschlandar på en främmande planet styrd av engelsktalande apor som förtrycker stumma människor. Att inledningen av filmen ska vara magnifik vilket filmen utlovar kan jag knappast hålla med om men det var väl magnifikt för 43 år sedan.

Filmen har inte så himla mycket dialog men storyn i sig är hur bra som helst och måste varit riktigt unik när filmen lanserades för så länge sen, visserligen är den baserad på en bok med samma namn så även storyn var väl känd redan på den tiden.

Skådespelarna är bra, men inget unikt i sig. Kostymklädnaderna för aporna fick pris och är väl coola för att vara så gamla. Musiken i filmen gör sig inget väsen för sig utan allt bygger på själva storyn. Slutet som säkert de flesta fått spoilat (dock ej jag första gången jag såg filmen) är historiskt och riktigt riktigt bra. Filmen är ju en klassiker så 5 av 5 i betyg. // Max Colliander

p.s. Vill dock påpeka att de klokhuven som gjort filmfodralet (framsidan) förstör typ hela grejen, filmfodralet är det i särklass sämsta jag någonsin sett. Jag känner folk som inte ens läser baksidetexten på filmer för att de ibland förstör, men här är det alltså hela framsidan som spoilar sönder allt. // Max Colliander

Max Collianders blogg, bild från Max Collianders blogg

Harry Potter and the Deathly hallows Part 2

Jag är besviken, jag är nästintill uttråkad. Jag har alltid gillat filmerna om Harry Potter och även om förväntningarna var stora inför denna final av åtta filmer så vill jag bara såga den totalt och det känns märkligt. Media har hyllat filmen, vanligtvis är de ju rätt kritiska till HP-filmerna. De jag känner som sett den gillar filmen jättemycket både de som läst och inte läst böckerna, men jag då?

Det är inte ofta det händer men redan en kvart in i filmen satt jag och vred på mig lite i biostolen, med en attityd av "jaha?". Snyftade i åtminstone två scener (tack vare en förskriven storyn i sig) och ifall inte epilogen varit så fin hade detta varit en solklar 1 av 5 i betyg. Men varför reagerar jag så kritiskt då?

Filmeffekterna i 3d sitter bra, filmmusiken är stämningsfull och skådespelarna är fruktansvärt bra. Men skådespelarna kan inte rå för att filmskaparna (manusförfattare/regissör) så totalt förlöjligar en av de finaste sagor som finns. Hur svårt ska det egentligen vara, hitta inte på scener som inte finns och för allt i världen förlöjliga inte scener bara för att något barn ska få skratta en sekund. Detta är riktigt irriterande och även om scener jag sett fram emot höll måttet så var det inte mer än just en jaha-upplevelse, i det stora hela.

Men tack vare lysande skådespelarinsatser får jag ändå ge filmen 2 av 5 i betyg. Filmskaparna hade två filmer på sig att förmedla den sista boken, de gjorde en bra upptakt med Part 1. Jag hade tänkt se denna film på bio igen men jag är rätt tveksam nu faktiskt. Kanske har jag sett för mycket av filmvärldens Harry Potter, kanske finns det inget att överraska med längre? Om så är fallet, så är det endast bra att den sista filmen nu är till enda. // Max Colliander
Max Collianders blogg, filmrecension på Max Colliander-bloggen Max Colliander

Requiem for a dream

En film som rakt i genom är väldigt sorglig och hemsk, men behandlar droger på ett konstruktivt sätt och jag har själv även lärt mig hur det kunde vara i USA förr i tiden. Man får följa några få personer genom filmen och redan tidigt kan man ana hur tragiskt det kommer sluta.

Skådespelarna är jättebra men då filmen inte precis är en film med goodfeeling-känsla har jag ändå lite svårt för den. Med andra skådespelare hade det kunnat gå fruktansvärt fel men nu får filmen ändå en stark 3 av 5. Filmmusiken är lika fin som sorglig. En intressant film värd att se. // Max Colliander
På Max Collianders blogg Max Colliander Colliander

Heaven

Skådespelarna Giovanni Ribisi och Cate Blanchett strålar ordentligt från början till slut i denna vacka film. Filmen utspelar sig i Italien och Philippa (Cate Blanchett) är trött på att myndigheterna inte gör något åt droghandeln och korruptionen som dödat flera unga elever på skolan där hon är lärare. Hon tar lagen i egna händer och placerar en bomb hos en ledare för knarklangningen, som utåt sett är chef på ett respektabelt företag. Hon tar på sig ansvaret för bomben och är redo att ta sitt straff. Först på polisstationen får hon höra vad hennes gärning fått för hemskt resultat. Med på förhören finns Filippo (Giovanni Ribisi) som snabbt förälskar sig i den förkrossade läraren som nu terrormisstänks. 

Detta är en film med rätt så lite dialog. I stället bygger filmen mycket på känslor, och musiken gör mycket för känslan i filmen. Heaven är en film värd och se flera gånger och en otroligt bra film helt enkelt. En stark 4 av 5 i betyg. // Max Colliander 
På Max Collianders blogg om filmer, Max Collianders blogg Colliander Max

Luftslottet som sprängdes

Det tog sin tid men har nu sett den tredje och sista filmen i Millennium-trilogin. Böckerna med samma namn är skrivna av Stieg Larsson. Jag tyckte den första filmen var riktigt bra och hade höga förväntningar på film nr två, vilken blev en besvikelse. Därför har jag inte varit så sugen på att se denna sista film.

Men rätt snabbt in i filmen blev det spännande och jag såg den i ett nafs fast det var på en datorskärm. Filmen tar vid där den andra (Flickan som lekte med elden) slutar och den tar fart direkt in i handlingen. Skådespelarna är på topp och trots att detta är en film som är sorglig och har en del hemskheter i sig gillar jag hur hoppet hela tiden finns där. Filmen bjuder på många höjdpunkter och är absolut värd och se igen. En stark 4 av 5 i betyg. // Max Colliander
Max Colliander Max Colliander Max Collianders filmkategori :D

Final Fantasy VII. Advent children

Denna lilla produkt bär skulden till att jag la ned min nästan ett år långa bojkott av köp av nya filmer. Trodde aldrig den skulle släppas i Europa så efter att ha sett den japanska trailern för så längesen tänkte jag inte så mycket mer på den. Spelet är en rätt fristående uppföljning till tv-spelet Final Fantasy VII.

Med den lilla bakgrunden av hur filmen kom till kan man ju säga att förväntningarna inte var särskilt höga, filmen skulle ju bli en kassako i alla fall och för mig kändes det väl mer som en princip att jag bara måste se den, priset var ju helt okej i alla fall.

Animeringarna är snygga och ifall man spelat spelet tidigare finns det väldigt mycket och hämta i denna film. Alla rollfigurerna är med och ett antal år har gått. Cloud är lika tillbakadragen av sig som tidigare och Baretts dotter har blivit några år äldre men ännu ett barn. En sjukdom lik pesten sprider sig över planeten och ingen vet riktigt lösningen men folk dör. Kan det stämma, ryktena om att Sephiroth är på väg tillbaka? Typ så är handlingen.

Jag tycker filmen var riktigt snyggt gjord och nostalgin vägde tungt i positiv mening. Handlingen rullade på bra och det var ju kanon att filmen inte bara väckte nya frågor utan även band ihop frågor och gav dom svar, så att man förstår mer av storyn från spelet genom och se filmen. Tycker dock actionscenerna ibland var alldeles på tok för långa men så var ju filmen i någon specialversion med typ 30 minuter extra actionscener, hade man ju kunnat vara utan i och för sig. Men filmen får i alla fall 4 av 5 i betyg och jag kommer se den igen ganska snart tror jag. // Max Colliander
Max Colliander bloggen Max Collianders blogg



Tusen gånger starkare

Tog och såg filmen Tusen gånger starkare strax innan jag läst klart boken. Blev en sån där grej man bara ska ta en kort titt på och sedan fastnar man och kollar klart på hela filmen (hänt förr med). Jag tycker filmen, som är baserad på boken med samma namn är riktigt bra men självklart finns det uppenbara brister som är så mycket bättre i boken.

Bland annat får man endast följa klassen och Signe i skolan och inte i hemmet som i boken vilket också är välldigt intressanta scener i boken. Stereotyperna på eleverna är väldigt ytliga i filmen och det är ju självklart men ändå synd då det ger ett oseriöst intryck. I boken förmedlas skoleleverna mer utifrån tankar och funderingar men en film kan ju inte gå så mycket på djupet tyvärr.

Höjdpunkter finns det gott om i Tusen gånger starkare och låten som är temat för filmen passar utmärkt. Skådespelarna är alla lysande utom en av de vuxna tycker jag men i det hela är filmen verkligen jättebra. Handlingen förklaras rätt bra i denna trailer.

Betyg för filmen känns riktigt svårt och ge då jag oundvikligt jämför med boken som är bättre. Men jag vill ändå ge filmen 5 av 5 och kommer se den igen. Femman är dock inte helt klockren men ja, en fyra skulle kännas för dåligt. // Max Colliander
Tusen gånger starkare på dvd. Recension av Max Colliander på Max Collianders personliga blogg

Hur många lingon finns det i världen

Såg filmen på bio och visste inte vad den handlade om mer än att det var lite samma folk som i filmen I rymden finns inga känslor. Spontant gillade jag inte filmen helt hundra, kändes som att något saknades och det var kanske balansgången mellan komedi och drama som gjorde det. Charmig, men inte så rolig, lagom underhållande.

Hur många lingon finns det i världen är baserad på hur Glada Hudikteatern bildades och efter lite efterforskning har jag nu fått bekräftat att alla utvecklingsstörda i filmen typ bara spelade sig själva. Jag förstod att två av dom gjorde det men att de som sjöng i kyrkan är just de personer IRL som sjöng en Kent-låt i Melodifestivalen är ju awesome. Vill se filmen igen nu bara för det. Filmen får en stark 3 av 5 i betyg. // Max Colliander

Max Collianders blogg Max Colliander

 


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0